Rebecca Peterson är hemma i Stockholm och har tvingats lägga tävlandet åt sidan ett tag framöver. ”Det finns en gräns för hur mycket smärtan hindrar en”, säger hon.
Bilden ovan är från matchen mot dåvarande världsettan Iga Świątek i US Opens första omgång den 28 augusti. Det är Rebecca Petersons senaste tävlingsmatch. Kort efter Grand Slam-tävlingen kom Rebeccas tankar på att pausa tävlandet.
Anledningen är smärtan i högerarmen som gjort sig påmind under cirka ett års tid.
– Jag tränade i två veckor efter US Open, men insåg snart att jag behövde ta en paus. Jag har haft ont från och till under ett år och det kommer till en punkt där jag inte kan fokusera på rätt sätt och inte heller utveckla mitt spel utan att hålla igen, säger hon och fortsätter:
– Den här typen av beslut är alltid tuffa eftersom jag vill kunna tävla och klättra på rankingen. Ur det perspektivet är det extremt jobbigt. Samtidigt är det också jobbigt att fortsätta spela när jag vet att jag inte kan få in det antal timmar på att träna de saker jag behöver förbättra. Jag har inte möjlighet att utveckla mig, utan behöver hålla igen alldeles för mycket, säger hon.
Rebecca Peterson under Nordea Open i Båstad den 11 juli i år. Foto: Mathilda Ahlberg / Bildbyrån
Rebecca Peterson är Sverigeetta och tillhör den internationella topptennisen sedan flera år. Rebecca är i skrivande stund 94:a på världsrankingen och känner hur konkurrensen och spelet blir allt tuffare.
– Som tennisspelare blir du aldrig färdig, du måste utveckla saker hela tiden och ständigt bli bättre. Jag vill bli så bra som jag kan bli och jag jag vill åstadkomma betydligt mer än vad jag hittills gjort i min karriär. För att lyckas med det måste jag bli bättre och göra det bra under en längre tid. Om alla andra utvecklas hela tiden och inte jag, då blir det svårt att nå sina mål.
Rebecca Peterson har sedan några år tillbaka hjälp av Ali Ghelem när det gäller den fysiska biten. Det är också han som hjälper till under rehabiliteringen.
– Vi har varit på gymmet och kört rehab i stort sett varje dag den här tiden. Det är som alltid med skador, att man försöker lista ut vad skadan beror på. I det här fallet handlar det om en överbelastning. Som tennisspelare har man alltid ont någonstans i kroppen, man lär sig att hantera smärta. Sen kommer det till en gräns beroende på hur mycket det hindrar en i utvecklingen.
New York 28 augusti. US Open är senaste tävlingen Rebecca Peterson spelat. Foto: Robert Deutsch / Bildbyrån
Samtalet med Rebecca Peterson handlar mycket om den skadade armen, men det finns ljusglimtar mitt i ”eländet”. Dagen före intervjun häromdagen, stod hon på banan igen för första gången på ett tag.
– Att jag spelade är ju en definitionsfråga, men jag började i alla fall känna lite på bollen igen och jag tycker att det gick bra. Man märker hur mycket man saknar tennisen när man är från den ett tag. Jag ska försöka träna på lite nu efter vilan och rehabiliteringen. Egentligen känns det som att jag skjutit på försäsongen lite bara. Tanken är att jag ska börja tävla om några veckor. Samtidigt är det svårt att veta, för det hänger ju så klart på hur jag känner mig. Det får ta den tid det tar. Nu handlar allt om att bli bra i armen. När jag nu tagit det här beslutet ska jag göra det ordentligt, för annars är det bara bortkastad tid.
Rebecca Peterson var ankaret i det svenska lag som vann gruppen i Billie Jean King Cup (BJKC) i Turkiet tidigare år. Hon belönades av tävlingen med ”BJKC Heart Award” som ges till de spelare som visat exceptionellt mod och engagemang på banan när spelaren representerar sitt land i BJKC.
Frågan är om hon är aktuell till den kommande och viktiga Play Off-matchen mot England i London 11-12 november. Svaret har hon inte själv.
– Det ligger sex veckor bort. Jag får ta det vecka för vecka, men inget är omöjligt. Jag kommer inte spela om jag inte känner att jag är 100 procent redo. Min prio nu är att det här ska bli bra.
Rebecca vann alla sina singelmatcher i gruppspelet i Turkiet och minns en rolig vecka med det svenska landslaget.
– Det var en utmanande vecka med ett bra resultat som jag tror var viktigt för svensk damtennis. Jag tror inte att det var många som förväntade sig det resultatet vi fick med oss hem. Det var skönt att kunna visa det.
Nu ska hon bara vinna den viktigaste matchen – mot en krånglande högerarm – så Sverige får ett slagkraftigt lag i november.