Möt Rebecca Peterson inför ett nytt tennisår med stora möjligheter. “Den här perioden har varit väldigt bra, jag känner att jag utvecklat mycket i mitt spel”.
Rebecca och pappa/tränare Mart reser till Melbourne i mitten av veckan där hon först spelar WTA500-turneringen innan det är dags för Grand Slam.
Det blir första internationella tävlandet för Rebecca sedan Roland Garros i oktober.
– Jag valde att inte spela vidare efter Paris eftersom jag kände att jag behövde tiden till att återhämta mig och få tid till att träna ordentligt. Den här perioden fram tills nu har varit oerhört betydelsefull för mig, säger Rebecca.
Rebecca Peterson är nära skrattet i intervjun och det märks att hon går mot ljusare tider. Vi pratar om snön som fallit över Stockholm och vilka positiva effekter, i ett annat vädermässigt mörker, det för med sig.
Hon har också blivit moster för andra gången.
– Min åtta år äldre syster betyder mycket för mig och jag står hennes första dotter Freja nära. Det är jättekul att hon fått ett syskon. Det är bara glädje. Jag kan vara mysmostern och bara gosa. Det andra får de sköta, säger hon med ett skratt.
Rebecca har under hösten och vintern spelat mestadels mot killar på banan. Framför allt har det var många olika spelare då de flesta spelare som normalt sett är iväg på college har varit kvar hemma i Stockholm.
– Jag måste säga att Team Stockholm har gjort ett jättebra jobb. Jag har fått så bra träningar där vi spelat mycket poäng. Jag har fått bygga nya kontakter och allt har varit otroligt bra för mig den här perioden.
Hon har varit Sverigeetta ett bra tag nu. Den 21 oktober 2019 nådde hon karriärshögsta 43 på WTA-rankingen och för tillfället är hon 55:a. Det var därför en häftig känsla för många av de andra spelarna när hon för andra året i rad valde att spela i elitserien.
Det blev totalt tre matcher för SALK.
– Jag har tillhört Järfälla tidigare, men de två senaste åren har jag varit i SALK och passat på att spela i elitserien. Jag spelar ju normalt sett challengertävlingarna under den perioden. Jag tyckte att det var väldigt kul att spela matcherna och det har varit bra för mig. Jag mötte faktiskt inte en enda svensk spelare, vilket visar att klubbarna satsat internationellt och att serien betyder mycket.
Fed Cup-kapten och landslagsansvarige Mattias Arvidsson har i en intervju på tennis.se berättat om vikten av att de bästa spelarna ställt upp i seriespelet.
Det är viktigt för utvecklingen hos de yngre svenska spelarna.
– Jag spelade dubbel med Tilde Strömquist vilket var väldigt kul. Vi har tränat ihop något pass. Hon och de andra tjejerna jobbar hårt. Hon var väldigt motiverad när vi spelade och jag ser det enbart som något positivt att vi spelade ihop.
När 2020 slog om till 2021 så var det samtidigt som Rebecca Peterson drog en suck. Hon lämnar gärna det året bakom sig.
– Ärligt talat tänkte jag att ”äntligen är skiten över”. Jag har haft ett riktigt dåligt 2020 på alla möjliga plan inom tennisen. På ett sätt tar jag ändå med mig en hel del för jag lärde mig samtidigt mycket av det. Jag har haft min högsta ranking och det har inneburit att jag vet bättre hur jag ska hantera saker. Man växer som person när man blir utsatt för saker som man inte varit i tidigare. Jag känner mig också starkare nu, både som tennisspelare och person.
Rebecca kan se tillbaka på en lyckad träningsperiod utan bakslag med skador.
– Jag har kunnat träna för fullt nu och kunnat jobba på ett helt annat sätt än när man måste hålla igen på grund av att man har ont någonstans. Det har varit väldigt bra.
Ryggproblemen har förföljt Rebecca fram till för några månader sedan.
Med fystränaren Ali Ghelem har hon hittat ett bra upplägg.
– Han är otroligt duktig och är den som kan min kropp allra bäst. Det gick en tid när jag kanske inte tog den hjälp som jag skulle kunna få, jag bara körde på. Jag frågade honom om hjälp och den har jag verkligen fått. Han har hjälpt mig så otroligt mycket. Jag har haft tålamodet att försöka bygga upp mig igen och nu känner jag mig starkare fysiskt än någonsin, säger hon och fortsätter:
– Efter Paris har jag kunnat köra på ordentligt. Under en säsong med tajt spelschema blir det ofta quick fix och överleva veckorna. Det fungerar inte långsiktigt. Nu fick jag en längre period och det har jag verkligen behövt. Jag har utnyttjat tiden väl både på banan och i gymmet.
Att få vara skadefri och spela mycket matcher. Det är kanske inte så överraskande Rebeccas huvudfokus det här året.
– Det säger man varje år och det är väl så alla tänker. För mig gäller det att ha en balans så att jag inte går sönder igen. Jag har spelat bra på träningarna nu och känner att jag utvecklat mycket i mitt spel. Det är viktigt att visa för sig själv att utvecklingen går framåt.
Kan du peka på något specifikt?
– Ja, det aggressiva spelet, att jag rör mig mycket. Det som var jobbigt under skadeperioden var att jag inte kunde röra mig och trycka på. Det har jag kunnat göra nu och har därför kunnat träna ordentligt på det. Kan jag inte ta i på träningarna så kommer jag inte igång. Jag har jobbat på mycket, som serven och småmoment som är väldigt betydelsefulla i spelet. Jag har en väldigt klar plan hur jag vill att den kommande perioden ska se ut. Just nu ser jag bara positivt på framtiden.
Om ett par dagar flyger hon till Melbourne. Där väntar två veckors karantän.
– Man kan träna under karantänen och efter den perioden är man fri att bo var man vill. Det är en fördel att inte tvingas vara i en bubbla i flera veckor.
Efter 500-tävlingen i Melbourne är det så dags för årets första Grand Slam i februari.
– Framför allt känner jag glädjen att åka ut och börja tävla igen och ge allt. Det känns skönt och jag är verkligen redo och nu vill man bara åka. Jag har som sagt gjort allt jag kan under den här perioden och nu ser jag bara fram emot att tävla. Nu är det nog med det tunga tränandet.
Om Rebecca ska ranka sina favoritturneringar i Grand Slam, så låter det så här:
– Det är svårt, men jag skulle säga att sportsligt är US Open nummer ett. Sen kommer Paris, Wimbledon och Australian Open. Australien är ett grymt land med härliga och hjälpsamma människor. Det är egentligen obeskrivligt hur bra det är och det finns inget att gnälla på. Jag ska åka dit och ge järnet.