Svensk rullstolstennis har en lång och framgångsrik tradition i Sverige. För att öka tillgängligheten och att alla ska inkluderas bildar Svenska Tennisförbundet nu ett Paratennisråd med representanter från rullstolstennisen, stående tennisspelare med funktionsnedsättning och tennisspelare med intellektuella funktionsnedsättningar.

Christer Sjöö.

– Tennis är en sport för livet och då är inkluderingen jätteviktig. Alla ska ha tillgång till sporten. Vi har en stark tradition med rullstolstennisen, säger Generalsekreterare Christer Sjöö på Svenska Tennisförbundet.

När Svenska Tennisförbundet gick ut med intresseanmälan till Paratennisrådet var gensvaret stort. Många ville vara med och påverka paratennisens utveckling och nu är det klar vilka som ska arbeta aktivt med de här frågorna.
Sextetten är:

Petter Edström – representant för rullstolstennis
Emil Holmgren – representant för rullstolstennis
Jens Nilsson – representant för rullstolstennis
Kent Ring – representant för tennisspelare med fysisk funktionsnedsättning (ej rullstol)
Rickard Tuvesson – representant för tennisspelare med intellektuell funktionsnedsättning
Mikaela Lecomte Seger  – paraidrott

Petter Edström är 46 år och bor i Stockholm och spelar på landslagsnivå i Quad. Han är aktiv i tre klubbar och tävlar för Solna Tennisklubb.

Petter Edström.

– Jag har en CP-skada sedan födelsen, jag föddes tre månader för tidigt. Jag har vissa funktioner som inte fungerar som de ska, till exempel så har jag muskler som jobbar mot min vilja. Jag har skador i överkroppen som gör att jag inte kan agera som jag vill, säger han.

Petter har ett långt idrottsförflutet och ett stort engagemang inom Svenska Parasportförbundet på riks- och distriktsnivå. Han har varit förenings- och förbundsengagerad inom parasporten sedan tonåren fram till förra året.
– Jag brinner för att idrotten ska vidareutvecklas och jag känner spontant att jag i det här sammanhanget vill utnyttja min erfarenhet inom parasporten och inom tennisen. Det handlar om hur vi synliggör verksamheten. Rekryteringen till den här verksamheten är viktig och när det gäller information till personer med funktionsnedsättning så är det ännu svårare att nå ut. Det är färre individer på en större geografisk yta. Utrustningen som är helt avgörande är i många fall dyr och komplicerad. Vi måste vara ett stöd och underlätta för den här gruppen, säger Petter Edström.

Det nybildade Paratennisrådets uppgift blir bland annat att verka för paratennisens tillväxt i Sverige och att vara ett bollplank och medspelare till SvTF:s och regionernas anställda personal.
Mikaela Lecomte Seger, 36 år, jobbar sedan ett par år tillbaka som idrottskonsultent på RF-SISU där hon jobbar nära tennisföreningarna i Stockholm. Mikaela har hållit på med många olika idrotter och började tävla i tennis under gymnasieåldern innan hon åkte iväg på tenniscollege i USA i fyra år. Hon har gått de flesta tränarutbildningar och varit tränare och verksamhetsansvarig i Mälarhöjdens Tennis men även varit aktiv i Gustavsbergs TK. 

Varför vill hon vara en del av Paratennisrådet?

Mikaela Lecomte Seger.

– Vi kan få betydligt fler att hålla på med tennis. Om tennisförbundet går i bräschen så tror jag att många föreningar följer efter. Även om jag inte har någon funktionsnedsättning så har jag intresset för de här frågorna samtidigt som jag brinner för tennis. Paratennis är en viktig fråga och jag jobbar dagligen med de här frågorna om inkludering. Miljön i en tennisklubb är superviktig. Alla ska få en chans att vara med. Tennis är inte någon kontaktsport utan en bra idrott utifrån funktionsnedsättning, säger Mikaela som ser fram emot första träffen i mars.
– Med ett råd visar vi övriga tennissverige att vi satsar och tycker det är viktigt med paratennis. Folk måste lära sig mer vad det innebär och det är viktigt att klubbarna är öppna för den här verksamheten. Ur ett anläggningsperspektiv så tittar kommunerna på inkluderande miljöer och där ingår tennisen, säger Mikaela och avslutar:
– RF:s strategi 2025 handlar om inkluderande miljö och Tennisförbundet följer med i den utvecklingen och visar att vi är en inkluderande idrott.

59-årige Kent Ring är en annan av de som ingår i det nya rådet. Tillsammans med frun Kjersti bor han i Halmstad. Han har en dotter och en son och även två barnbarn. Han jobbar som testledare på SOS Alarm – ett arbetsplats han haft i över 40 år.

Kent Ring.

På fritiden spelar han tennis och vill genom Paratennisrådet engagera sig ytterligare.
– Jag tycker att det är viktigt att visa att alla med någon form av funktionshinder kan spela tennis, kanske inte på professionell nivå men ändå på ganska hög nivå. Det viktigast är glädjen att spela tennis, att ha roligt och träffa likasinnade och framförallt att visa att det går. Jag misstänker att det finns flera som spelat tennis förut och blivit drabbade av någon form av funktionsnedsättning och slutat med tennisen. Jag vill visa att det går att fortsätta med den idrotten som dom utövade förut, kanske inte lika bra men det går, säger Kent och fortsätter:
– Själv är jag amputerad, vänster ben ovanför knäet. Jag går obehindrat och spelar gärna tennis i kortbyxor. Det finns ett syfte för mig att spela i kortbyxor, dels är det väldigt skönt och svalt, men det viktigaste är att visa. Jag får höra kommentarer att ”kolla den killen, han spelar ju med protes”… min förhoppning är då att dom sprider detta, kanske till en kompis som inte tror att det funkar att spela tennis. Man blir en levande reklampelare helt enkelt.

Kent Ring har ett förflutet i golf för funktionshindrade (var med i en grupp som startade upp utvecklingslaget som sedan blev landslaget i golf).
– Då tillämpade vi precis samma metodik, visa när du spelar golf att du har protes. En annan viktig del är att träffa likasinnade (amputerade) och diskutera vilken typ av protes man har och man kan lära varandra mycket dels tekniken men också hur man kan förflytta sig på banan, om det sedan gäller tennis eller golf spelar nog inte så stor roll. Bara vi har skoj och delger varandra tipsen. Framgångarna kommer sedan av sig själva.

Kent Ring tillsammans med Jeff Bourns, USA i samband med en match i Malmö.

Kent spelade mycket tennis i de unga tonåren och inspirerades av dåtidens svenska världsstjärnor.
– Jag var 13-14 år, på den tiden Björn Borg höll på. När jag var 15 år började jag segelflyga. Jag hade en pappa som varit pilot i flygvapnet och då är sonen programmerad att även han skall gå den vägen. Tyvärr så blev det inte så, jag fick mitt ben amputerat när jag var 17 år, det var en tufft tid. För två-tre år sedan såg jag att det var en prova-på-tennis i Stockholm. Jag blev helt såld, så himla skoj det var igen. Sedan den dagen så spelar jag tennis. Golfen kommer nu i andra hand. Den känslan som jag upplever vill jag att andra skall få uppleva och jag tycker att tennisförbundet är inne på helt rätt linje. Nu drar vi igång det på riktigt, rullstolstennisen är ju etablerad, låt oss nu gå vidare med stående tennis.

Vad ser du framför dig med uppdraget?
– Jag tror och vet att vi genom att synas och visa att vi finns, kommer att få stor publicitet. Vi är och kommer att bli missionärer för tennisen, min roll framförallt för stående funktionshindrade. Massmedia kommer att vara en viktig del av detta. Redan nu har jag kontakter ute i stora världen. Vi skall synas och kommer att synas, säger Kent Ring.

I Paratennisrådets organisation är alla discipliner inom paratennis representerade. Tre gånger om året ska rådets medlemmar träffas.