Ordförande Thomas Walléns julhälsning

Tenniskamrater,

Julen är här och ett nytt decennium står för dörren. Det förra började ju så bra när Robin Söderling försvarade sin finalplats i Franska Mästerskapen 2010 och etablerade sig i den yppersta världseliten. Tyvärr fick karriären ett alldeles för tidigt slut då han drabbades av körtelfeber efter att ha lekt hem Swedish Open 2011.
På herrsidan gick luften ur och det var ingen som kunde fylla Robins kostym. Vi har inte haft någon spelare bland de 100 bästa på ATP:s singelranking förrän nu när Micke Ymer avslutar året som 74 på världsrankingen. Våra ögon på de internationella arenorna har under det gångna decenniet riktats mot Johanna Larsson som stadigt tillhört de 100 bästa damerna i världen. I år har en ny stjärna tänts: Rebecca Peterson slutar året som nummer 44 på världsrankingen. Både Micke och Rebecca är i början av sina karriärer och deras framsteg lovar gott. Vi får hoppas att vi snart är tillbaka i det internationella finrummet.

Hemma i Sverige har förbundet och klubbarna kämpat på i det tysta. Vi lever med stenhård konkurrens från andra sporter när det gäller sponsorintäkter, mediautrymme och kampen att fånga den yngre generationen. Om luften gick ur på herrsidan i och med Robins sorti år 2011, så gjorde den verkligen det för hela vår verksamhet när SEB 2014 valde att stiga av som huvudsponsor och lämnade efter sig ett intäktstapp på cirka sju miljoner kronor. Självfallet skapade det stora utmaningar. Efter många kirurgiska ingrepp och blodinjektioner står vi nu på en stadig ekonomisk grund. Vi går in i det nya decenniet väl rustade för omfattande satsningar på våra prioriterade områden: klubbutveckling och tränarutbildning.

För att behålla och locka fler utövare på alla nivåer måste vi skapa en miljö där alla trivs, och där vi har ledare och tränare med spjutspetskompetens.
När det gäller mediautrymmet kan vi glädjas åt att från och med årsskiftet få följa hela ATP-touren och samtliga Grand Slam-tävlingar på Eurosport.
I arbetet med rekrytering av smartphonegenerationen till tennisen har vi under det gångna året sjösatt flera nya projekt som ska utökas och utvecklas under de kommande åren: Tennis på Gatan i tio städer med 500 deltagare, utbildningar i motorisk tennisträning för 135 ledare i 50 klubbar och en mycket uppskattad Tennis för barn-turné i 50 städer runt om i landet.

Jag har haft äran att vara ordförande under de senaste fem åren. Styrelsen och vår organisation har genom hårt arbete och stort engagemang förbättrat alla delar av verksamheten till att idag stå starkare än på många år. Under förra året och i början på detta gjorde vi ett omfattande arbete tillsammans med regionerna för att diskutera hur vi ska möta framtidens utmaningar med en ny organisationsstruktur. Personligen tycker jag att den tio år gamla regionaliseringen av verksamheten inte levt upp till den ursprungliga tanken och att man med en ny struktur kan arbeta effektivare och smartare tillsammans. I stort går tanken ut på att vi bör centralisera i stort sett allt administrativt arbete för att undvika dubbelarbete. Besparingarna frigör tid och pengar till racket och boll. De regionanställda skulle bildligt talat ha en racketväska, en bil och en laptop som kontor, allt för att prioritera klubbutveckling och tränarutbildning när de befrias från administration. Istället för att ha sju olika styrelser med över 60-tal styrelseledamöter runt om i Sverige skulle vi ha en utökad förbundsstyrelse med regionsledamöter och en organisation ledd av vår generalsekreterare Christer Sjöö. Tyvärr föll inte dessa tankar i god jord hos herrarna i regionerna, men vi kan glädjas åt att arbetet ändå ledde fram till ett närmare och bättre samarbete mellan region och förbund. Vi har till exempel enats om en gemensam grafisk profil och arbetet är igång med att samordna delar av administrationen.

Efter fem år som ideellt arbetande tennisvolontär väljer jag att vid årsmötet i april tacka för mig. Det har nästan alltid varit en rolig och positiv tid, men ibland också lite frustrerande. Jag har fått arbeta med många inspirerande människor och tillsammans har vi gjort viss skillnad. Ibland har jag dock upplevt en frustration av den tröga materia vi verkat i när det gällt att genomföra förändringar. Jag är dock övertygad om att 2020-talet kommer att bli ett bra decennium för svensk tennis. Christer Sjöö och hans medarbetare gör ett fantastiskt jobb. Dessutom har vi så många duktiga och entusiastiska ledare, tränare, juniorer, seniorer och veteraner. Avslutningen på 2010-talet kunde inte bli bättre när mannen som inledde det så starkt tar på sig kostymen igen, nu som vår nye Davis Cup-kapten. Välkommen tillbaka Robin!