Förra veckan kunde kvartetten Lisa Zaar, André Göransson, Filip Bergevi och Sebastian Eriksson jubla högst av de svenska spelarna på touren. För Lisa var det första singeltiteln i $15 000 och för Filip Bergevi karriärens andra dubbeltitel på challengertouren.
I helgen kom andra raka dubbeltiteln för André Göransson (Höllvikens TK) – den här gången i par med colombianen Nicolas Berrientos. I förra veckan lyfte André bucklan i Kanada och den här veckan skedde det i den brasilianska huvudstaden.
– Det var varmt, hög höjd och goda ”açaí bowls”, summerar André med ett leende.
I finalen mot hemmaspelarna Marcelo Demoliner och Rafael Matos blev det 7-6(3), 4-6, 11-9.
– Det var ganska mycket folk som kom och hejade på brassarna. Finalen blev spännande där vi verkligen lyckades steppa upp när det gällde. De skapade fler chanser än vi, men vi tog bättre vara på de vi lyckades skapa. Det var svårspelat på hög höjd, men jag är väldigt nöjd med veckan, säger André som tar sikte på sista tävlingsveckan för året, Challengern i Temuco, Chile.
Filip Bergevi jublar efter karriärens andra challengertitel. Foto: @_koumei_
Filip Bergevi (Fair Play TK) tog årets och karriärens andra dubbeltitel på challengertouren när han och Mick Veldheer från Nederländerna vann finalen i Yokohama Keio Challenger. Det blev 2-6, 7-5, 11-9 mot Ray Ho och Calum Puttergill efter en stark vändning i slutet.
– Det såg inte så ljust ut under långa tider under matchen. I andra set låg vi under med 0-40 i egen serve i något game, 15-40 i ett annat. Vi lyckades ställa det till rätta och vid 6-5 breakade vi och vann andra set. Vi låg under hela tiden i matchtiebreaket, de hade 6-2 och 7-3. Vid 9-8 servade de för matchen, men vi vann tre raka bollar, säger Filip och konstaterar:
– Jag och Mick har spelat bra i de tävlingar vi spelat och hade två finaler bakom oss men inte fått till det. Det känns därför gott att äntligen vinna en final tillsammans.
Tre timmar bort med tåg ligger Yokkaichi. Det är där han befinner sig när vi får tag i honom. Den här challengern är en 100-tävling till skillnad mot de föregående tre som var Challenger 75-tävlingar.
– Vi har spelat fyra challengerveckor där vi tagit tåget emellan tävlingarna. Det är så smidigt att ta sig med tågen här i Japan. När det gäller startfälten så har det varit oerhört tuffa lottningar. Det är starkare startfält här än i Kanada, USA, Sydamerika och Europa. Det har varit i princip samma startfält alla de här veckorna, säger Filip.
Det var i början av mars som karriärens första challengertitel kom, den gången i Turkiet med Petros Tsitsipas. Efter sommaren har Filip spelat med Mick Veldheer. När vi frågar Filip hur mycket de båda spelat ihop vänder han sig till sin rumskompis och frågar – på svenska!
– Han läste svenska online på gymnasiet och har Håkan Dahlbo som tränare i Österrike och bott där sedan han var 10-12 år. Svenskan är det inget fel på.
Svaret blev i alla fall drygt tio tävlingar och det är Fair Play TK-kompisen Mick Veldheer som gäller som dubbelpartner även framöver.
– Vi har sagt att vi vill starta 2024 ihop och försöka göra en Grand Slam-resa tillsammans. Målet är att ta oss dit. Vi har ganska exakt samma ranking (runt 150) och då blir det lättare att klättra tillsammans. Rankingen håller bra challengernivå och det är numera inga problem att komma in i tävlingar. Det gör det också lättare för oss att lägga schema tillsammans, vilket kan vara svårt annars, att veta var man kommer in och var man ska spela, säger Filip och fortsätter.
– Vi har ungefär samma spelstil, båda är trygga vid baslinjen och servar bra. Sen har vi kul ihop utanför också, som nu i Japan. Vi har delat rum i fyra veckor.
Hur viktigt är det med en bra relation?
– Många på touren ser det nog bara som business, men jag tror att det är viktigt att komma bra överens. Vi snackar mycket och har högt i tak. Man måste våga säga vad man tycker utan att den andra inte tar illa upp. Vi coachar varandra och vi ser det som en utveckling tillsammans. Sen försöker vi se mycket när vi är ute och reser. Vi var på Universal Studios i Osaka, vi har tittat på tempel och varit i shoppingdistrikten i Tokyo, bland annat på Shibuya Crossing där det passerar flest människor i världen på en dag. Vi försöker vara lite turister när vi inte tränar eller spelar matcher.
I en artikel på tennis.se för en vecka sedan sa André Göransson att han på sikt gärna bildar dubbelpar med Filip Bergevi. Det där är en ömsesidig tanke.
– Det var kul att läsa och självklart hade det varit skitkul. Vi har växt upp tillsammans med spelat ihop sedan vi var i tioårsåldern. Det hade varit coolt att avrunda den resan ihop med att spela en Grand Slam-tävling ihop. Ett steg på vägen är ju Davis Cup-matchen där vi fick en bra vinst ihop mot Italien som sedan vann hela Davis Cup. Nu möter vi Brasilien i februari. Jag kollade lite på deras lag. De har bra spelare, men det är ingen omöjlig uppgift framför allt då vi spelar inomhus. Det blir kul att spela på hemmaplan, säger Filip Bergevi som utvecklar tankarna om stundande elitserien i slutet av artikeln.
Lisa Zaar. Arkivbild: Bildbyrån
För det fanns ju fler svenska spelare som gjorde succé den gångna veckan.
Lisa Zaar (Enskede LTK) vann i helgen som gick karriärens första ITF-titeln som senior. Den kom i 15 000-dollarstävlingen i Antalya i Turkiet.
– Kul med första singeltiteln och så klart en milstolpe, konstaterar Lisa.
Det var besvärliga förhållanden – rent av de värsta hon varit med om vädermässigt. I finalen besegrade hon serbiskan Natalija Senic med klara 6-2, 6-1.
– Finalen var oerhört svårspelad med vindar (50km/h) och stolar som flög runt under matchen. Jag har aldrig spelat i så mycket vind någonsin. Semifinalen var lika tuff med nästa samma vind, regn och blixtrar i bakgrunden, så jag hade fått lite träning i de väderförhållandena och förstod mig på vinden lite, fortsätter Lisa som snart drar på sig Enskedes matchställ i elitserien.
– Jag kör en eller två veckor till, sedan blir det elitserien. Alla spelare är på varsitt håll och tränar och vissa spelar tävlingar. Alla förbereder sig på sitt sätt för att sedan samla krafterna tillsammans.
Till vänster: coach Christian Brydniak och Sebastian Eriksson. Foto: KLTK
18-årige Sebastian Eriksson (KLTK) vann dubbeltiteln i J500-tävlingen i Merida, Mexiko. Tillsammans med 16-årige tjecken Maxim Mrva blev det vinst i finalen mot amerikanerna Roy Horovitz och Alexander Razeghi med 7-5, 6-4.
– Finalen var bra! Vi låg under break i första set, men lyckades vända det. I andra var det tufft fram till 4-4 då vi breakade på no ad, säger Sebastian.
Det var årets tredje dubbeltitel för Sebastian som tidigare vunnit i J200 och J300. Dessutom vann han singeltiteln i J500 i Offenbach.
I singelturneringen i Mexiko slutade det med en åttondelsfinal för både Sebastian och William Rejchtman Vinciguerra (Fair Play TK).
– Nu spelar jag Eddie Herr och Orange Bowl i USA, säger Sebastian.
För två av spelarna ovan är det Elitserien powered by MATCHi som hägrar om ett par veckor. Lisa Zaars Enskede LTK möter Lidköpings TK på bortabana den 14 december. För Filip Bergevis Fair Play TK är det Påvelunds TBK borta som gäller dagen därpå.
– Vi åkte på en tung förlust mot Solna TK i semifinalen hemma förra året och nu har vi de i vår grupp. Målet är att bli topp två och slutspel. Steg två är att vinna guldet. Det finns många bra lag, även Påvelunds TBK ser starka ut så det blir tufft att ta sig vidare från gruppen. Det är framför allt fler lag i toppen som är jämna, det blir nog mer spännande än någonsin. Det har väl med formatet att göra. Med färre matcher kommer toppspelarna spela en större roll, säger Filip Bergevi.
Hur ser du på ert lag?
– Jag tycker att vi har bra lag med en bra blandning av unga och mer rutinerade som jag själv. Alla i laget känner varandra och nu ser det ut som att Mick (Veldheer) ska vara med i år och honom har jag ju hängt mycket med. Vi kommer komma till spel med ett roligt lag, säger Filip som efter den här veckan åker hem till Malmö för vila och ladda elitseriebatterierna.