En dröm har gått i uppfyllelse. För några år sedan ville Dragos Madaras bli svensk på riktigt för att en dag få vara en del av det svenska Davis Cup-laget. Nu är han där.

Dragos Madaras har slagit in matchbollen och är klar för ännu en final i 15 000-dollarstävlingen i Antalya i Turkiet. Då plingar det till i mobilen.
– Jag fick ett meddelande och ringde upp numret. Det var Robin Söderling som berättade att jag fick en plats i Davis Cup-laget mot Japan i Helsingborg. Jag blev väldigt glad och jag fick en sådan mental boost av det samtalet. Det hjälpte mig i finalen mot Corentin Donolly, en fransman som varit rankad 271:a, säger Dragos Madaras.

Dragos vann finalen i två raka och kammade faktiskt hem två singeltitlar på tre tävlingar. Det har gjort att han nådde sin högsta ranking förra veckan som fick ytterligare en skjuts denna vecka – till nummer 353.
– Det är en väldigt bra ranking, men jag är inte nöjd där. Mitt mål är att spela Grand Slam-kval. Nu har jag chansen att komma in i huvudtävlingar i Challengers. Innan Robin ringde hade jag planerat spela några tävlingar på grus, men vi var överens om att det är bättre att spela på hardcourt med tanke på Davis Cup. Gruset får vänta till efter Davis Cup-matchen. Då ska jag spela Challengerturneringar i Sydamerika i åtminstone fyra veckor.

En yngre upplaga av Dragos Madaras. Foto: HTK

För drygt 24 år sedan föddes Dragos Madaras i Deva i Rumänien som ligger fyra timmar från Bukarest och fem timmar från Budapest.
– Jag bodde där tills jag var nio år, då familjen flyttade till Bukarest. Efter ett par år flyttade vi till Sverige. Min pappa hade en kompis i Helsingborg som vi bodde hos när jag var på Tennis Europe-tävlingar i Danmark. Pappa tyckte att det var lika bra att vi flyttade dit, dels för min storebrors fotboll (Vlad spelade i Helsingborgs IF) och min tennis.

Han har en storebror och två yngre bröder som tillsammans med mamma och pappa och övrig släkt bor i Helsingborg. Det var där Dragos som 14-åring började spela i Helsingborgs TK.
– Jag hade Mattias Arvidsson som tränare och det fanns många bra spelare. Jag hade alla möjligheter till den bästa träningen där. Jag tränade mycket med Johanna Larsson. Att få umgås och på nära håll se hur proffsig hon var både på och utanför banan betydde mycket för mig. Det är inte så många spelare som får den chansen, om man inte betalar en massa pengar för att åka på någon akademi. Jag hade allt i Helsingborg.

Det var då, i tonåren, som han bestämde sig för att han ville bli svensk. Målet var att en dag representera Sverige i Davis Cup. Tio år senare är han där.
– Jag har Johannas mentor Erik Ullsten att tacka för mycket när det gäller det praktiska kring passet och medborgarskapet. Han hjälpte mig mycket med det.

Dragos Madaras tillhör Fair Play TK dit han kom när klubbens akademi startade för några år sedan.

Dragos Madaras i Fair Play-tröjan 2017. Foto: Petter Arvidson / Bildbyrån

Numera är besöken mer sporadiska. När vi pratar med Dragos har han precis varit på blixtvisit i Helsingborg och har landat hos flickvännen, som han är förlovad med, i Bukarest. Det är i Rumänien han har sin bas och även sin tränare Cristian Dumitrascu.
– Ja, var är hemma? Det är väl 50-50 mellan Helsingborg och Bukarest. Jag är väl i Helsingborg fyra gånger om året. Min tennisbas är i Bukarest, men med tanke på hur mycket jag är ute och tävlar så är jag inte så mycket här heller. Hade min tränare varit spanjor så hade vi säkert bott i Spanien. Cristian har varit på alla Grand Slams som tränare för damspelare. Jag lyssnar och tror på allt det han säger. Vi har en väldigt bra kommunikation.

När de inbitna pratar om Dragos Madaras hamnar han ofta i grusspelarfacket. Han håller inte med fullt ut.
– Jag har inte spelat så många tävlingar på hardcourt, men jag har spelat bra på det underlaget också. Jag har valt till exempel Turkiet och gruset för att det är så bra ordnat där med banor, hotellet och maten. Jag vann en tävling på hardcourt i Qatar förra året och min bästa vinst förra året var i Saint Tropez Challenger. Det var i första omgången mot japanen Go Soeda (som är rankad 281:a nu), säger Dragos och tillägger:
– När jag bodde i Sverige i sex år så spelade jag mycket på hardcourt. En bra spelare måste hantera alla underlag.

Det flitiga tävlandet ser Dragos själv som en stor anledning till att framgångarna börjat komma.
– Jag hade 37 tävlingsveckor förra året förutom sommartourtävlingen i Ystad och seriematcher både i Tyskland och i Italien. Jag gillar att tävla och jag har blivit mer seriös när jag till exempel åker ur en tävling, att jag utnyttjar tiden att träna och köra mycket fys. Gör du alla de viktiga grejorna rätt så måste det betala sig till slut. Jag känner att jag utvecklas av att tävla mycket, för du lär dig mycket när du förlorar. I varje match händer det något nytt som kan bli bättre, säger Dragos som minns senaste treveckorssvängen i Turkiet med blandad förtjusning.
– Det snöade två av dagarna och det var minusgrader på nätterna. Under den sista tävlingen spelade jag första matchen på matta utomhus, andra matchen på hardcourt utomhus, kvartsfinalen gick på grus. Det blev tre underlag i en tävling, det händer lyckligtvis inte så ofta.

De två titlarna i Turkiet innebär att han nu är uppe i åtta singel- och sex dubbeltitlar på futuretouren.
– Min första titel vann jag i Pärnu i Estland 2018. Emil Ruusuvouri var förstaseedad. Jag kommer ihåg att det var stort att vinna första tävlingen.

4-5 mars tar Sverige emot Japan i Davis Cup-kval. DC-kapten Robin Söderling har tagit ut Mikael Ymer, Elias Ymer, André Göransson och så debutanten då, Dragos Madaras. Vid seger väntar på nytt en plats i världsfinalen. Dragos är dock väl medveten om att det kommer bli tufft att få speltid i landskampen i Helsingborg.
– ”Micke” och Elias (Ymer) är självklart nummer ett och två. Jag hoppas självklart att det inte händer dem något, men om chansen skulle dyka upp så är jag redo. ”Micke” och Elias har gjort den här grejen i fem-sex år, utan dem hade vi inte varit där vi är idag.

Hur väl känner du de andra i DC-laget?
– ”Micke” är ett år yngre än mig. Vi har mötts många gånger när vi var yngre och han har vunnit varje gång. Han har varit på en annan nivå. Han är en otroligt bra spelare. Elias har jag träffat oftare än ”Micke” de senaste åren. Vi träffades i Saint Tropez Challenger förra året där jag kom in som Lucky loser. Han är väldigt professionell. Bröderna Ymer visar oss andra som ligger sämre till på rankingen att man kan lyckas om man är seriös och jobbar på bra. André Göransson känner jag bra efter matcherna på sommar- och vintertouren när vi var yngre. Vi möttes i Varbergs sommartour, då vann han, säger Dragos som är lite av en tabellnötare.

Snart är han där, vid sina drömmars mål.
– Det är både häftigt och nervöst, men jag trivs bra och gillar att spela på stora arenor med mycket folk. Man måste gilla det, för en dag hamnar du där och du måste hantera det bra. Att det dessutom är i Helsingborg där jag bott och har min familj och släkt är väldigt speciellt.