Namnet Jonte Sjögren är synonymt med svensk tennis. I en längre intervju pratar den 80-årige tennislegendaren om hur det startade i lilla Herrljunga och resan med Team SIAB, Mats Wilander och DC-laget.
Morgondoppet borta vid Paulins brygga i Båstad är avklarat. Senare under dagen väntar en runda golf med gänget i Båstads golfklubb.
Tennis fyller så klart fortfarande en hel del av sidorna i kalendern även om det var några år sedan han lade tränarkarriären och senare tennisracket åt sidan.
– Jag spelar ingen tennis längre, men jag ser en hel del matcher på tv. Jag hjälper till på tennismuseet här i Båstad och så är jag med i jurygruppen (tillsammans med Björn Hellberg, Thomas Wallén och Jonas Arnesen) bakom Hall of Fame där vi varje år utser tre nya medlemmar.
Vi skruvar tiden tillbaka rejält och hamnar i Herrljunga där det allra första forehandslaget slogs på orten för 103 år sedan. Herrljunga TK är kommunens äldsta idrottsförening och det är tack vare den där tennisintresserade läraren vid folkhögskolan som vid den tiden kritade upp en bana på torget och väckte tennisintresset hos ortsborna.
Det stora lyftet för tennissporten var bygget av sporthallen 1938, som möjliggjorde tennisspel året runt. Samma år föddes John-Anders Sjögren och inom ett par år hade även han ett tennisracket i handen.
– Det var ett stort intresse för tennis i hela Västergötland. I Herrljunga fanns ett bra underlag för tennis, vi var bland de bästa i landet.
Bengt Lundell var ansvarig för klubben som tog profiler som Kalle Schröder till Herrljunga för att inspirera klubbens unga spelare. Schröder var den förste svenske tennisspelaren av internationell toppklass. Han vann elva SM-titlar under åren 1934-42 och blev tysk, fransk och engelsk inomhusmästare. ”Wienerbrödskungen”, som han kallades i vissa kretsar, vann 17 av de 26 Davis Cup-matcher han spelade för Sverige på 1930-talet.
Jonte Sjögren återkommer ofta till Calle Schröder i samtalet vid fikabordet på Svenska Tennisförbundets kansli i Båstad. En annan som hjälpte till i Herrljunga TK vid något tillfälle var Fred Perry. Den brittiske tennislegendaren är nog mest förknippad med kläder bland dagens unga generation, men uträttade förstås en del stordåd på tennisbanorna. Han vann Wimbledon tre år i rad på 1930-talet och totalt åtta singlar och sex dubblar i Grand Slam.
– Det var stort för oss att han tog sig till Herrljunga. Vi var ett bra gäng då och vi vann till exempel SM för klubblag 1960. Själv satsade jag som senior till och med 1963 när jag var framme i SM-final utomhus. Jag vann mot Ulf Schmidt i kvarten och Christer Holm i semifinalen, men förlorade mot Janne Lundqvist i finalen (6-2, 6-0, 6-3).
Jonte Sjögren blev även svensk juniormästare individuellt som 18-åring.
– Efter det flyttade jag till Stockholm och började spela för KLTK. Sen hörde ordföranden Åke Dunér i Djurgården, som senare blev Malmens TK, av sig och frågade om jag vill komma dit. De hade just startat upp tennisverksamhet.
Jonte träffade sin hustru Birgitta under tiden som han gjorde militärtjänstgöring i Ystad. Äldsta sonen Johan föddes i Stockholm och lillebror Eric i Västerås och efter några år i Höllviken så var det i Göteborg som de bodde under merparten av killarnas uppväxt. Eric jobbar idag på Peab och var lovande handbollsspelare i Redbergslid och målvakt i IFK Göteborg.
Johan Sjögren, som idag är verksamhetsansvarig för Svenska Tennisförbundet Syd, hade pappa Jonte som tränare tills han var 16-17 år.
– När han började som coach för Team SIAB och Davis Cup-laget, så reste jag på mitt håll och han på sitt håll så det blev inte att vi sågs så mycket på banan därefter, minns Johan.
Johan har bland annat ett EM-guld i singel och dubbel som junior och nådde topp 500 i världen innan han lade av som 22-åring och kom in på GIH i Örebro. Han har så klart speciella minnen med sin pappa.
– Ett starkt minne jag har var när han och jag gick på tur i i de norska fjällen (Eidsbygarden). Jag var 13-14 år och vi gick tre mil om dagen. En dag blev det längre när vi körde vilse och hamnade på någon bergskam out in nowhere. Det var skönt att komma till stugan den kvällen… Han har alltid varit envis, hård men rättvis, temperamentsfull, känslig, men ärlig i alla lägen och framförallt mycket kärleksfull till sina nära och kära. Det är egenskaper som gäller honom och en sak till är att han sällan använder de stora orden.
Jonte Sjögren är marknadsekonom i grunden och jobbade fram till slutet av 1970-talet som regionchef för Roos Neon och senare Focus Neon. Alltid hade han tennisträningen vid sidan om på kvällar och helger och spelade själv länge i elitserien för Ullevi TK.
Han utvecklade sitt coachande och för den dagens breda svenska tennispublik är han förmodligen mest känd för framgångarna med Davis Cup-laget. Han ledde bland annat Sverige till DC-triumfen 1994 i Moskva med spelarna Stefan Edberg, Magnus Larsson, Jonas Björkman, Niklas Kulti och Jan Apell.
Jonte var dock DC-kapten redan åren 1979-1981 där ett av hans första lag bestod av Björn Borg, Kjell Johansson, Stefan Simonsson och Pelle Hjertqvist. Han var också med kring DC-laget under större delen av 1980-talet.
Efter första sejouren med DC-laget 1981 (då Hasse Olsson tog över DC-laget) fick Jonte Sjögren uppdraget att ta hand om den mer eller mindre mytomspunna Team SIAB-satsningen som kom att kallas ”Det svenska tennisundret”. Det var byggföretaget SIAB som satsade pengar i svensk tennis så att de bästa spelarna kunde tillgodose sig helårsträning med Jonte som coach. De reste över hela världen för att träna och tävla.
– Det var Mats Wilander, Jocke Nyström, Hasse Simonsson och Anders Järryd. Vi hade skaffat oss ett bra kontaktnät och kunde träna på fina banor och med bra spelare. Vi hade en liten buss som jag körde, för de hade ju inget körkort. Senare blev det bil också. Det var en fantastisk tid. Allra bäst trivdes jag i Australien där vi hade fina träningsmöjligheter och där vi spelade och umgicks med Neale Frazer och Roy Emerson och flera av de spelarna där. Svensk och australisk tennis hade något ihop.
Kvartetten i Team SIAB, som också utgjorde Sveriges Davis Cup-lag under det tidiga 1980-talet, blev alla topp 10-spelare och alla vann Grand Slam-titlar och närmare 140 ATP-titlar totalt.
Fram till 1989 var Jonte Sjögren också Mats Wilanders coach på ATP-touren. Samarbetet ledde bland annat fram till sju Grand Slam-titlar och totalt 33 singel- och sju dubbeltitlar för Mats som var världsetta under 20 veckor (1988-1989).
– Jag träffade Mats nere i Svaneholm i somras och vi pratade om tiden då vi jobbade ihop. Mats bodde i Amerika då precis som nu. Ibland kom John McEnroe över till New York och tränade med Mats och vice versa. Vi hade också ett bra förhållande till Tjeckoslovakien, som det hette då, och ibland tränade Mats med Ivan Lendl när vi var där. Även i Frankrike hade vi bra kontakter och upplägg med träning inför matcherna. Frankrike var en förebild men jag tror att de också tittade på vad vi gjorde bra och tog efter.
Lennart ”Labbe” Bergelin, Percy Rosberg och Torsten Johansson är några som betytt mycket för Jonte Sjögrens karriär. ”Labbe” blev något av en mentor och en hjälp när Jonte senare började resa världen runt under 25 år.
– Lennart kände jag redan från tiden när jag själv spelade tennis. Percy Rosberg pratar jag fortfarande med i telefon då och då. Torsten tränade och spelade jag med mycket under tiden i Malmö.
Björn Wagnsson är ett annat namn som Jonte pratar sig varm för.
– Jag jobbade för hans företag i Katrineholm under en period. De jobbade ju med Ingemar Stenmark, Sven Tumba och många andra profiler. Det var en fantastisk upplevelse att jobba för honom och det är nog svårt att förstå hur mycket han gjort för svensk idrott.
1989 inledde Jonte en ny femårsperiod som svensk Davis Cup-coach och jobbade med framgångsrike coachen Carl-Axel Hageskog (som förresten tränade Mats Wilander under juniortiden).
Efter Davis Cup-guldet 1994 jobbade Jonte under ett par år som DC-kapten för Österrikes Davis Cup-lag med spelare som Tomas Muster och Markus Hipfl.
– Då hade vi redan hyrt ett hus i Båstad och hade börjat planerat för att flytta dit permanent. Därför var det lite svårt när jag fick ett väldigt fint erbjudande om att hålla i verksamheten på en tennisanläggning söder om Barcelona i Spanien. Vi var nere och tittade. Seve Ballesteros hade en golfanläggning i närheten.
Istället slog han och Birgitta sig till ro i Båstad även om han under flera år var tennistränare på Drivan. Och här har de stannat. Det är 23 år sedan när vi nu sitter och pratar om en svunnen tid.
Innan vi skiljs åt kommer Jonte på ännu ett namn till: Bill Lufler. Tennisspelaren tränade unga svenska spelare under åren 1952-1962.
– Jag har fortfarande stor respekt för att Svenska Tennisförbundet tog hit honom till Sverige. Han hade sällskap med en dam från Sverige som också var tennisspelare. Han kom hit varje år och jobbade några månader. Först var han ute i landet och sedan samlades de två-tre bästa spelarna från varje distrikt för ett gemensamt läger under en dryg vecka i Båstad där han var tränare. Det var grunden för mycket av tennisutvecklingen i Sverige.
Fler namn finns så klart i minnesbanken över möten i karriären. Han har spelat golf med Sean Connery, Arnold Palmer och Arthur Ashe och mött en del presidenter.
– Palmer försökte lära mig att putta, men det kan inte ha gått så bra för jag kan fortfarande inte putta, säger Jonte och skrattar och som nu längtar ut på golfbanan Båstad.
– Jag har träffat George W Bush och han var mycket intresserad av tennis och jag har också träffat Donald Trump när han var ung hotellägare. När vi vann Davis Cup i Ryssland kom Boris Jeltsin in i vårt omklädningsrum. Jag såg först inte att det var han.
Hur ser du på svensk tennis framtid?
– Det skulle vara roligt om någon tog steget. Det räcker ofta att en spelare gör det för att det ska lossna. Så var det ju med Björn Borg. Vi hade en fantastisk bredd med Torsten Johansson, Sven Davidsson, Lennart Bergelin , Birger Folke, Uffe Schmidt, Janne Lundqvist innan dess. Men vi är ett litet land och det blir allt svårare. Norge får ju knappt fram skidåkare nu för tiden.
Fotnot. Jonte har tillsammans med Jan Kotschack skrivit boken ”En bok om tennis” som kom ut 1992 som beskriver hela resan från Herrljunga till Davis Cup-framgångarna.
Jonte Sjögren
Ålder: 80.
Familj: Hustrun Birgitta och sönerna Johan och Eric.
Bor: I Båstad sedan tidigt 1990-tal.
Meriter: “Många”, bl a Davis Cup-titlar och blev i samband med Wimbledon 1990 av sina tränarkolleger utsedd till världens bäste tenniscoach.
Gör i dag: Pensionär. Ansvarig för “Swedish Hall of Fame.”