Rickard Billing. Foto: KLTK
27 år som tränare, 16 år på KLTK. På centrecourtens läktare satte vi oss ner med Rickard Billing för att prata elitserien, tränarskap och svensk klubbtennis.
Text: Linus Eriksson
”Jag sitter i pressrummet SO på läktaren ovanför centrecourten”, läser jag i sms:et från Rickard Billing.
Och där sitter han också, när jag kliver in i rummet. Rickard Billing, som periodvis är svårare att få tag på än USA:s president och som nekat mig en intervju i 2,5 års tid. Men nu sitter vi här.
Rickard Billing började spela tennis i Klippans TK i nordvästra Skåne för att sedan byta till Munka-Ljungby TK när de byggde en tennishall. Det var även där han gjorde sin första termin som tränare efter fyra år på college. Efter ett par års tennisuppehåll så har han nu varit tennistränare i snart 27 år och är idag sportchef på KLTK där han har yttersta ansvaret för KLTK:s juniorverksamhet och elitverksamheten som går under namnet Academy of KLTK. Han är inne på sitt 16:e år i klubben och säger att det känns lika fantastiskt roligt idag som när han gjorde sin första dag i Kungliga Tennishallen.
– Det beror nog mycket på att jag haft så många duktiga spelare att träna, härliga kollegor samt olika roller och projekt under åren och att jag alltid känt förtroende från styrelsen, säger Billing.
När Billing först kom till KLTK var målet att bygga upp en plantskola där man utvecklade egna tennisspelare i större utsträckning än man historiskt hade fokuserat på. Under åren har man tagit emot spelare utifrån också men framför allt fokuserat på att fostra egna.
– Jag anser att vi har en väldigt bra verksamhet. Jag stolt över vad vi har byggt upp här på klubben och hoppas vi kan fortsätta utveckla vår verksamhet i en positiv riktning. Även om jag och min mångåriga tränarkollega Magnus Ennerberg har tagit ett steg från den ordinarie klubbträningen och fokuserat mer på akademin och elitspelare så är vi mycket delaktiga utanför banan och agerar mentorer och inspiratörer till tränarkåren som har hand om juniorerna i klubben.
2015 så gick startskottet för klubben akademiprojekt, Academy of KLTK som drog igång fullt ut under 2016. Jag frågar om det lett till mycket diskussioner och avundsjuka från folk som känt sig förfördelade i samband med akademistarten.
– Inte så mycket som folk kanske tror, men visst har man tvingats till en del tuffa beslut och jobbiga samtal, men det hör ju till i det här yrket. Utan tuffa beslut så händer det sällan något.
Hur upplever du tenniskartan idag med några olika akademier som är aktiva?
– All konkurrens är positiv. Det är bra att det skapar lite nya problem för klubbarna. Förut kunde en spelare som fick tre timmar i sin klubb vara nöjd eller låst till det men nu behöver klubben hitta nya lösningar för att göra det så bra som möjligt för varje spelare. Ju fler aktörer som finns, desto bättre. Det finns ju inte lika många klubbar längre som vill ta hand om spelarutvecklingen, då är det bra med andra alternativ.
Tidigare i år fyllde Billing 50 år men känner fortfarande att han utvecklas i sitt ledarskap. Nyfikenhet och att omges av bra medarbetare säger han är nyckeln.
– Däremot tror jag inte mina grundvärderingar har förändrats. Vilka övningar jag kör har förändrats eller förfinats, men hur jag bedriver en lektion eller vad jag i grund och botten tror på är nog ungefär detsamma.
Och vad är det?
– Det måste vara kul att komma till träningen. Vi tränare gör det här tillsammans med spelarna och man ska få vara sig själv och få misslyckas, men vi ska kämpa! Om spelaren har lusten och drivet så fixar vi resten – då blir det bra. Egentligen är det väldigt trivialt. Jag tycker faktiskt det här jobbet är lätt om du tar bort det tråkiga som sker utanför banan med administration och allt runt om. Men alla yrken har ju nödvändiga ont.
Lätt?
– Det är lätt att bedriva en klubbverksamhet för ungdomar. Får vi barnen till hallen och vi ser till att träningen är rolig och utmanande så kommer de utvecklas och fortsätta spela tennis. Du kommer med stor sannolikhet få ett antal av dessa som väljer att tävla. Tennis är ju trots allt en idrott och i idrott så tävlar man oavsett nivå. Det ena leder till det andra om miljön är inspirerande. Det är däremot inte lätt att få fram en världsspelare, det är en annan sak.
Vad är din stora motivation som tränare? Att få fram proffs?
– Jag tycker absolut tävlingsmomentet är roligt och något jag får kickar av men jag började inte med det här yrket för att någon ska bli proffs. Jag började med det här för att det är så otroligt kul och givande att jobba med ungdomar och idrott.
En av de största styrkorna en coach kan ha är onekligen ett stort engagemang, vilket Billing har, har haft och troligtvis alltid kommer ha. Han säger själv att tror han är bra på att bygga relationer med spelarna och att han tror de känner av engagemanget hos honom.
Billing har varit tränare i 27 år nu och har samlat på sig en gedigen ryggsäck med erfarenhet. Trenden han ser inom svensk tennis är att det är färre som satsar på sporten och att konkurrensen inte är fullt lika tuff för att bli topp tio i Sverige för en junior idag jämfört med förr.
– Det är färre tävlingsjuniorer som satsar idag och det ansvaret tror jag måste ligga på klubbarna och tränarna. Alla föreningar behöver ramar och riktlinjer för vart klubben är på väg. Om du börjar som tränare i en klubb är du anställd för att bedriva en verksamhet och utbilda tennisspelare. Det står ingenting om att ta fram nästa tennisstjärna – det är något vi hittat på för att vi tycker det är kul med bra tennisspelare. Det är fantastiskt roligt om en klubb till exempel har 400 juniorer i sin verksamhet men om ingen av dessa tävlar, oavsett nivå, ja då tycker jag vi har ett stort problem.
Billing fortsätter:
– Vi inom svensk tennis är superduktiga på att engagera barn och vuxna att träna tennis. Utöver juniorträning så bedrivs vuxenkurser, frukosttennis, lunchtennis och cardiotennis med mera och allt det är positivt och superbra för folkhälsan och klubbars ekonomi. Men vill vi få fler att lära sig riktig tennis, få fler att våga tävla oavsett nivå så är det ju nästa generation av tennisspelare vi måste fostra och bli bättre på att utveckla. Annars är risken att vi blir mindre och mindre som sport och idrott även om antalet medlemmar och kursdeltagare ökar.
Hur långt sträcker sig en klubbs ansvar då när det gäller spelarutveckling?
– Klubbar bör alla kunna ha en liten tävlingsgrupp så länge man har en juniorverksamhet och en anställd tränare. En fotbollsförening har ju alltid ett knattelag som spelar matcher oavsett nivå. Om en tennisklubb har 20 stycken 10-åringar i träning så måste man ju kunna få några av dessa att spela en klubbmatch mot grannklubben?
– Jag anser inte att en klubb ska, kan eller ens får ta på sig ansvaret att ”hos oss kan du bli proffs”, men alla klubbar ska kunna skapa en miljö och en bas som entusiasmerar de som vill tävla och i förlängningen satsa. Desto fler som tävlar så höjs spelnivån och konkurrensen ökar och fler vågar då troligen att satsa fullt ut när åldern är inne.
– I min värld är det allt klubbar och förbund kan göra och bör fokusera på. Spelarens driv och färdigheter och i viss mån möjligheter är det som avgör i slutändan. Inget ”proffs” idag kommer ju hela vägen till topp 100 på grund av en bra klubbverksamhet, men det är i klubben eller hos en tränare som det hela börjar, där drömmen startar. Därför är det så viktigt att vi blir bättre från början.
I december sitter Billing på bänken som lagledare för KLTK:s herrlag som fått en bonuschans i elitserien i år, trots att man egentligen åkte ur i fjol. Målsättningen är att klara sig kvar i högsta serien och man gör det med en trupp spelare som alla tränar i klubben till vardags eller som gjort det men idag är på college.
– Ända sen jag började här 2007 har det varit givet att klubbens elitserielag ska bestå av klubbens egna spelare. Det ska vara spelare som aktivt satsar oavsett ålder eller spelstarka före detta elitspelare som vill bidra och hålla igång. Jag var med och vann SM-guld med herrarna 2009 och flertalet silver med damerna och det är starka minnen men samtidigt inget som påverkar verksamheten i övrigt. Vi får inte fler eller färre spelare i verksamheten om vi vinner guld eller åker ut och ej heller mer eller mindre publik. För oss har aldrig spelarimporter varit på tapeten men jag är inte emot att andra lag värvar, det är bara bra, då får våra spelare roligare matcher. Jag är absolut inte emot det men däremot har jag alltid ifrågasatt hur vissa klubbar prioriterar sina resurser. Vi har valt vägen att inte betala spelare för att spela serien för oss utan lägger hellre de pengarna på utvecklingen av nästa generations spelare.
Det nya formatet är Billing positiv till:
– Jag gillar att testa nya saker, så det här ska bli skoj! Vi har många spelare på college så det hade varit kul om vi hann få hem alla dem, men tror det kan bli svårt. Och de som kommer hem, risken är att jetlaggen först är över lagom till seriens slut…men vi får se!
Du har ju hand om herrlaget i serien Rickard men har ju under dina år såklart också coachat damer. Hur anpassar du ditt ledarskap efter vem du coachar?
– Jag tror inte det är någon större skillnad i hur jag är i mitt ledarskap. Kanske är jargonen lite olika beroende på vem spelaren är, men i det stora hela är jag mig själv, Rickard Billing, oavsett vad.
KLTK:s herrar spelar i grupp B och inleder årets elitserie hemma mot Solna TK 11 december.