Året var 1970. En ny turnering såg dagens ljus. Kalle Anka Cup, som den hette då, skulle komma att bli den mest prestigeladdade bland turneringarna på hemmaplan för svenska juniorer.
Nyss fyllda 14 år vann Björn Borg (Sörmland) finalen Pojkar födda -56/57 mot Mats Olsson (Skåne) i två raka set medan Torbjörn Fasth (Västergötland) vann mot Mikael Gleerup (Skåne) i Pojkar -57.
Premiäråret 1970 fanns bara en flickklass. Det var Flickor födda 1955 och det var Helena Anliot (Dalarna) som vann den första historiska finalen mot Nina Bohm (Göteborg) i två set.
Helena Anliot – första vinnaren i Next Generaion (dåvarande Kalle Anka Cup). Foto: Privat
Med 150 dagar kvar till Sverigefinalen 2020 i Elite Hotels Next Generation, som turneringen heter idag, möter vi just Helena Anliot.
Hon bor sedan 20 år i Australien, första åren bodde hon i Sydney och sedan några år tillbaka i Newcastle, ett par timmars bilfärd norr om Sydney.
När vi når henne har hon besökt delar av familjen som bor i Sverige och så har hon hunnit med ett besök på SALK Open, en turnering hon själv spelade som ung.
När samtalet ganska snart kommer in på gamla Kalle Anka Cup i Båstad, så skiner hon upp.
– Det var roligt att få vara med och vinna första året, då visste man inte att turneringen skulle bli så klassisk, säger Helena som växte upp i Svärdsjö i Dalarna.
– Jag minns ju inte allt så noga, men jag var från landet och då tyckte jag att det var roligt att komma utanför sitt eget distrikt där jag nästan alltid tävlade. Kalle Anka Cup var något nytt och alla de bästa var med. Det var jättespännande och kul med ännu en stor turnering. Det var och är så viktigt med mycket matchande. Jag spelade Skol-SM och Junior-SM men annars var det seriespel i egna distriktet som gällde. Man behöver mycket matcher i den åldern.
Helena Anliot under en match 1978. Foto: Bildbyrån
När Helena Anliot blev senior fortsatte framgångarna och runt 20 år fyllda var hon rankad 32:a i världen.
– Jag vann väldigt många Junior-SM. Det är dock ingen garanti att man ska bli en framgångsrik seniorspelare. Det finns många talanger som inte klarat övergången och det är många som inte var så lyckosamma som junior som blivit de senare. Man måste framför allt ha en kapacitet att träna väldigt mycket och sedan är det mycket det mentala som spelar in.
Framgången fick ett plötslig stopp något år senare.
Den enda tavlan i Helenas samling som hon skapat med tennisanknytning. Foto: Bildbyrån
– Jag blev sjuk i körtelfeber, samma som Robin Söderling fick. När jag väl kom tillbaka så hade jag åkt långt ner på rankingen och jag var inte längre på samma nivå spelmässigt heller. När jag fyllde 23 år hade jag problem med skador (foten) och det var också då jag blev gravid och fick mitt första barn.
Helena Anliot är idag konstnär och livnär sig på andra arbeten hemma i Australien. Hur långt hon hade kunnat ta sin tenniskarriär får hon aldrig veta. En sak är säker: Hon är stolt över vad hon hann uträtta på tennisbanan även om karriären blev på tok för kort.
När hon ska nämna några av de bästa händelserna inom tennisen hon upplevt så blir hon först tyst, innan hon säger:
– Jag tycker det är hela paketet. Höjdaren för mig är att jag under rätt många år tränat och försökt förbättra mig för varje år. Det tycker jag är det största. Visst har man spelat extra bra i vissa turneringar, men att ha hängt i och haft tålamodet och passionen att hela tiden bli bättre är störst. Jag hade ändå privilegiet att leva på min tennis en period.
Helena Anliot spelade bland annat i Virginia Slims i USA som var dåtidens största man kunde vara med i och som motsvarar dagens största WTA-turneringar.
– Där var det ganska lyxigt för oss spelare, man hade egen bil och det var fina hotell. Men det är ingenting om man jämför med hur dagens spelare har det. När jag var ännu yngre så handlade det om att försöka ta sig fram i världen så billigt som möjligt och bo inkvarterad hos människor för att hålla kostnaderna nere. Jag kan inte identifiera mig med dagens stjärnor och hur de reser runt med sina entourage.
Tillbaka till den där första turneringen i Båstad som i år fyller 50 år. Helena Anliot och Björn Borg vann båda och kände varandra väl då de var jämnåriga och tävlat ihop. Senare under tonåren blev de för övrigt ett par.
Till dagens unga spelare, både de som kvalificerar sig till sommarens Sverigefinal och andra, blir hennes råd:
– Jag tror att det är viktigt att lägga undan skärmarna och fokusera mer på det sociala och träningen. På min tid höll vi på med andra idrotter samtidigt som tennisen, det är bra för då står man inte och faller med en grej. Det kan egentligen vara vad som helst. Att bara ha tennisen kan ha sina sidor.
Hur mycket tennis spelar du idag?
– När jag blev sjuk för några år sedan så blev det ingen tennis alls under många år. Jag var nog borta tio år helt från sporten. Nu är jag pigg igen och det händer att jag spelar med sonen eller någon kompis om tillfället dyker upp. När jag bodde i Sydney så var jag tennistränare under många år och höll mig kvar i tennisen på det sättet.
Fakta: Helena Anliot
Ålder: 63 år.
Bor: Newcastle Australien.
Familj: Ensamstående, tre barn och barnbarn.
Meriter: Flera SM-guld som junior, rankad 32:a i världen, vann mot världsstjärnan Olga Morozova i Australian Open Hard Courts.
Tidigare klubbar: Svärdsjö IF och SALK.
Vinnarna 1970-1979 (åldersklass i kursivt)
1970
Björn Borg, Sörmland 1955-56
Torbjörn Fasth (Västergötland) 1957-
Helena Anliot, Dalarna 1955
1971
Anders Tallhage, Småland 1956-1957
Göran Bergstrand, Hälsingland 1958-1959
Håkan Johansson, Småland 1960-
Marianne Fornstedt, Stockholm 1956-1957
Nina Bohm, Göteborg 1959
1972
Ulf Eriksson, Uppland 1957-1958
Per Engervall, Stockholm 1959-1960
Mikael Wennberg, Göteborg 1961
Viveca Andersson, Uppland 1957-1958
Annika Lindell, Göteborg 1959
1973
Göran Bergstrand, Hälsingland 1958-59
Håkan Wittgren, Stockholm 1960-61
Stefan Svensson, Göteborg 1962-
Nina Bohm, Göteborg 1958-59
Lena Sandin, Stockholm 1960-
1974
Göran Bergstrand, Sörmland 1959-60
Mikael Wennberg, Göteborg 1961-1962
Magnus Tideman, Uppland 1963-
Anna Karin Månsson, Halland 1959-60
Lena Sandin, Stockholm 1961-
1975
Stefan Simonsson, Halland 1960-1961
Hans Hellstedt, Stockholm 1962-63
Mats Wilander, Småland 1964-
Helen Brywe, Stockholm 1960-61
Lena Axelsson, Stockholm 1962-
1976
Hans Simonsson, Halland 1961-62
Johan Sjögren, Göteborg 1963-64
Ville Jansson, Småland 1965-
Lena Sandin, Stockholm 1961-62
Berit Björk, Västmanland 1963
1977
Hans Simonsson, Halland 1962-63
Mats Wilander, Småland 1964-65
Stefan Edberg, Småland 1966-
Åsa Flodin, Halland 1962-63
Helena Olsson, Uppland 1964
1978
Johan Sjögren, Göteborg 1963-64
Fredrik Rosenqvist, Skåne 1965-66
Christer Allgårdh, Västmanland 1967-
Carina Karlsson, Närke 1963-64
Carin Anderholm, Skåne 1965
1979
Henrik Sundström, Skåne 1964-65
Jonas Svensson, Halland 1966-67
Kent Carlsson, Sörmland 1968-
Ingela Sjögren, Skåne 1964-65
My Nilsson, Stockholm 1966-
Artikeln ovan är en del av nedräkningen inför sommarens turnering som då fyller 50 år. Jubiléet kommer firas ordentligt –Se mer info här!