André Göransson pratar om sökandet efter en långvarig partner igen där namnet Filip Bergevi dyker upp. “Jag tror den dagen kommer när du får se Göransson och Bergevi i en Grand Slam”, säger han. 

André Göransson hann inte mer än att ta emot förstapriset – i form av glaskonst (och en slant för förstås) – efter årets tredje titel på challengertouren, innan det var dags för en 24-timmarsresa rakt lodrätt ner till Brasilien på andra kontinenten. 29-åringen från Höllviken är dock rätt resvan vid det här laget. Det var mer att gilla läget när det vankades bilfärd i 1,5 timme från Drummondville till Montreal i Kanada och så flyg från Washington till Sao Paulo och ytterligare lite transfers innan han landade i huvudstaden Brasilia. Här väntar näst sista tävlingen för året.

Vi backar dock cirka 730 mil norrut där alltså årets tredje titel bärgades. Den här gången var det i par med en ny bekantskap – britten Toby Samuel. Det var faktiskt första tävlingen efter Davis Cup och BNP Paribas Nordic Open.
– Jag har varit skadad sedan Stockholm Open och egentligen även tidigare, men jag spelade ändå. Det högg till i vänster sida i magen framför allt i serven. Jag kände att jag var tvungen att vila ett tag. I förra veckan kändes det bättre. Jag hade inte ont och kände att jag kan köra vilket jag är väldigt tacksam för. Jag kunde serva för fullt och kände mig redo. Jag kollade vilka som var anmälda till Drummondville och såg hans (Toby Samuel) namn. Jag mötte honom i någon grästävling i Storbritannien där jag fick stryk av honom. Jag messade och frågade om han ville spela och på den vägen var det. 

Foto: Challenger Banque Nationale de Drummondville

Det svenskbrittiska nykomponerade dubbelparet var andraseedade i Drummondsville i Kanada där André spelade senast 2019. De avancerade till finalen efter tre vinster i tvåsetare.
– För mig var det bara kul att tävla igen. När man inte spelar matcher är det svårt att veta var man står, så det här var ett skönt kvitto. På den här tiden – sedan i oktober – har jag saknat att kämpa mig igenom mentala hinder och överkomma dem. Det är det som är spännande med att spela matcher. Det var skönt att känna det igen. Vi spelade bättre och bättre i tävlingen och när vi kom till finalen var min partner väldigt tänd. Vi mötte en landsman till honom och det märktes att han verkligen inte ville förlora. Det var kul att se.

André och Toby vann finalen mot britten Giles Hussey och kanadensaren Liam Draxl med 6-7(2), 6-3, 10-8.
Och så var det det här med priset. Den här gången var det en glasbricka. Priserna brukar skickas hem till Höllviken med posten så även denna gång över Atlanten.
– Ja, den skickas hem till Höllviken. Min fru blir galen om jag kommer hem med priser, så när jag väl vinner något så skickar jag hem det till mamma och pappa. De kanske slänger dem. Nä, de ligger nog någonstans i källaren. Jag har rätt många från lokala tävlingar i Sverige när jag var ung. Jag har tre syskon som vann en hel del som unga, så det ligger nog mycket skit i källaren. De kanske har slängt hälften, det får vi aldrig veta, säger André med ett skratt.

Det är familjen tennis vi pratar om. Pappa Hasse – som tillsammans med mamma Monica syns flitigt inte minst på läktaren på Sveriges Davis Cup-matcher – har varit tränare. Andrés tre syskon Tim, Annie och Claes har alla varit framgångsrika juniorer.
Titeln i Kanada var den tredje för året. När André börjar räkna från 2017 och framåt landar han i minst tolv titlar. Han har varit i final i fyra ATP250-tävlingar, men det har bara blivit en titel på den nivån – den kom i indiska Pune 2020 tillsammans med Christopher Rungkat.
– Hade vi gjort om de övriga titlarna till 250 så hade det sett bättre ut, konstaterar André.

André Göransson inledde året på bästa sätt med två challengertitlar i tät följd. Den första kom i årets första tävling i Canberra inför Australian Open och den andra kom i Monterrey i Mexiko i februari. Två veckor senare nådde han finalen – också i Mexiko (Puerto Vallarta).

Ben McLachlan och André Göransson.

Toby Samuel blev Andrés sjätte partner för året – om vi räknar bort Elias Ymer och Filip Bergevi i Davis Cup och de svenska ITF-tävlingarna.
Titlarna i början av året vann han tillsammans med kompisen, japanen Ben McLachlan (som tidigare representerat Nya Zeeland). De har växt ihop till ett framgångsrikt dubbelpar de senaste åren. Nu är samarbetet tyvärr över.
– Ben och jag slutade efter grässäsongen, han är redo för nästa kapitel i livet. Kanske spelar han Australian Open innan det är över.

Nicolas Barrientos och André Göransson i BNP Paribas Nordic Open. Foto: Emma Wallskog / Bildbyrån

I Stockholm spelade André ihop med 71-rankade colombianen Nicolas Barrientos. De har spelat ihop i sex tävlingar i år och spelar också tillsammans i Aberto Da Republica i Brasilia den här veckan där de är andraseedade.
– Vi har spelat en del ihop efter grässäsongen. Planen var att vi skulle spela den här hösten, men då kom mina problem med magmuskeln. Nu får vi se lite hur det går. Nicolas returnerar bra och har en härlig energi. Jag trivs bra med honom, säger André som dock bekräftar att det inte blir spel ihop i Australian Open.

Nu handlar det för Andrés del om att hitta en långvarig partner igen efter tiden med Ben McLachlan. Det är lite som att ”dejta”, menar André.
– Ja, fast inte lika känslosamt som dejting i det verkliga livet då. Det gäller att hitta rätt dubbelpartner. Lite likt vanlig dejting är det kanske, för man vill inte gå ihop om det inte är någon man tror på. Just nu vet jag faktiskt inte alls vem eller hur det blir.

Man vill inte vara för ”på” heller, eller?
– Det är väl okej att vara desperat, för det är ju inte så personligt. Spelar man bra och resultaten är med en så talar det för sig själv. Gör du inte det så är du inte så attraktiv helt enkelt. Man är lite mindre känslosamt involverad i dubbel än i riktiga livet. Ingen tar det personligt.

André behöver inte dejta i riktiga livet. I maj hölls bröllopet i Schweiz där André och Maya Jansen blev ett äkta par. Och då kommer vi osökt in på frågan om årets tre höjdare – om vi tillåter oss summera året med drygt en månad till årsskiftet.
– Bröllopet var otroligt roligt med familj och vänner på plats. Det blev en otroligt rolig och lyckad dag. Det var mycket kärlek, så den dagen toppar året.
– Sen är det tiden jag får spendera tid med familjen. Det är alltid höjdpunkter. Nu spelade jag inte Båstad, men jag åkte dit veckan före, veckan efter Wimbledon, och var med familjen där. Min syster har en dotter, Elsa som är 15 månader, som jag älskar att träffa. Vi träffas inte så ofta, men när vi väl gör det, så är det den bästa tiden.
– Den tredje höjdaren blir Davis Cup-vinsten i dubbelmatchen mot Italien med min barndomsvän Filip Bergevi. Det är alltid kul att spela med Filip.  Den konkurrerar med semifinalen i ATP500-tävlingen i Acapulco med Ben som gav flest poäng under året.

Unipol Arena, Bologna 17 September 2023. Filip Bergevi och André Göransson vinner dubbelmatchen mot italienarna Simone Bolelli och Lorenzo Musetti i Davis Cup Finals. Foto: Bildbyrån

Tio dagar äldre kompisen Filip Bergevi är just nu 161:a på dubbelrankingen. Frågan är om det är i det egna svenska vattnet vi hittar en kommande långvarig dubbelpartner på sikt.
– Det hade varit skitkul om vi hade kunnat spela tillsammans. Det har jag också sagt till Filip. När matematiken går ihop, så hade det varit väldigt roligt. Han spelar bra tennis och har utvecklats mycket. Det är bara en tidsfråga innan han är en topp 100-spelare. Jag tror den dagen kommer när du får se Göransson och Bergevi i en Grand Slam. Med lite tålamod så kommer det. Han behöver klättra lite till.

André är 73:a på ATP:s dubbelranking. Han har varit 55:a som bäst, men fortfarande hägrar ett visst mål.
– Allt går hand i hand. Jag har inga personliga mål om en viss siffra på rankingen, däremot vill jag uppnå vissa grejor och då kommer rankingen på köpet.

Det är inte svårt att läsa mellan raderna. En Grand Slam-final är ett av de målen. Det hade inneburit en rejäl skjuts uppåt i listorna.
Scott Kintz i San Diego är Andrés coach sedan flera år tillbaka. Han betyder mycket för Andrés tennissatsning.
– Han är och har varit otroligt viktig för mig sedan jag slutade på college. Han är en otroligt trogen supporter och coach som alltid är med mig. Han kollar på mina matcher och så snackar vi på telefon. Han kommer med synpunkter på vad han ser. Sedan brukar vi träffas off season i december och då tränar vi ihop. Han har varit väldigt viktig för mig i många år nu.

Foto: Challenger Banque Nationale de Drummondville

Ett samtal med André Göransson andas humor, värme och intelligens. På frågan vad han själv tycker att han utvecklat den senaste tiden, svarar han:
– Jag tycker att jag har tagit kliv i min mognad som tennisspelare. Jag känner att jag har ett större lugn på banan. Jag är också ännu mer bestämd med mina mål. Det känns ännu mer klart nu för mig vad som är viktigt. Jag tycker att jag är en bättre tennisspelare nu. Jag har torskat i andra rundan i US Open i två år nu. Senast hade vi sex matchbollar mot paret som gick till semifinal i Mastersslutspelet. Det är så nära att man tar ”nästa kliv” där. Det är en poäng hit och dit som gör skillnad. 2023 är året som skulle kunna ha varit det året. Samtidigt får man det man förtjänar, säger André och lägger ut texten:
– När du vinner eller förlorar så finns det alltid något du kunde göra annorlunda eller ännu bättre. Det är inte bara den avgörande bollen som är avgörande. Du skulle kunna vara mer bestämd i slaget före för då kommer du inte i momentet där du får matchboll emot dig. Jag grubblar väl inte så mycket över misstagen längre, men US Open senast var brutalt, det värsta jag upplevt.

I US Open vann André Göransson och Nicolas Barrientos med 7-6(5), 6-4 mot Romain Arneodo och Sam Weissborn (runt 50-strecket på ATP) i första omgången. Sjundeseedade paret, förre världssexan och världssjuan Edouard Roger-Vasselin och Santiago Gonzalez väntade i andra omgången. Det blev förlust med 7-5, 6-7(1), 6-7(9) och som sagt – sex matchbollar men förlust.
– Det är svårt att undvika att tänka sig tillbaka på vissa poäng här och där, men jag är rätt bra på att få rätt perspektiv och fokusera på det jag kunde gjort bättre. Jag försöker ta kontrollen och att inte påstå att saker är otur, att jag faktiskt kan förbättra saker för att påverka det man kan. Det går inte att tycka synd om sig själv i den är sporten. Man måste förbättra saker så man inte hamnar i de situationerna.

André Göransson i Stockholm hösten 2023. Foto: Emma Wallskog / Bildbyrån

Intervjun är bokad på morgonen lokal tid, men André ber om mer tid då det är mitt i frukosten. Vad krävs förresten av en frukostbuffé för att André Göransson ska vara helt nöjd?
– Jag kräver egentligen inte mycket. Finns det havregrynsgröt så blir jag glad. Det ger mig 80 procent av det jag vill ha. I dag fanns det havregryn och då tar jag det med en skål mjölk, även om gröt är mycket bättre. En skål med havregryn kan man toppa med russin, nötter, honung eller granola.

Även om André Göransson har sitt medlemsskap och licens i skånska Höllviken, så är entusiasmen inte mindre när vi i slutet kommer in på stundande elitserien powered by MATCHi. André har spelat två elitseriesäsonger med moderklubben.
– Senast Höllviken spelade i elitserien var 2012-2013. Det var jag, brorsan och bröderna Gustavsson och några till. Vi spelade två år i elitserien under gymnasietiden och det är himla goda minnen.

Kommer du spela elitserien någon gång?
– Kanske! Om Höllviken går upp, då hade det varit frestande.

Frun Maya jobbar i ett techföretag i San Fransisco där den gemensamma lägenheten finns. Julen kommer dock firas i Skåne, i Höllviken, där familjen Göransson förenas.
– Jag åker hem till familjen i jul. Jag tror inte att jag varit med dem på julen på rätt länge. 

Vad önskar du dig i julklapp?
– Jag önskar att lira en timme tennis med farsan igen, det är så mycket nostalgi. Det har inte skett på många år nu känns det som, så det vore fint.