Caijsa Hennemann har landat i Stockholm efter en sex veckor lång turné på ITF-touren. Snart väntar en svensk ITF-tävling i Näsbypark innan det är dags att dra på den gula Sverigetröjan igen. ”Vi tror mer än någonsin på oss själva”, säger hon inför BJKC-matchen mot Storbritannien.
Caijsa Hennemann har tillbringat fyra veckor i Santa Margherita Di Pula på Sardinien. Dit kom hon direkt från två andra tävlingar, i Italien och Tjeckien.
– Det är väldigt sällan jag är på ett och samma ställe i fyra veckor, men nu var det många tävlingar här och det behöver jag. Även om man åker ur tidigt en vecka så får man bra träning med de andra spelarna och sedan är det inte fel med lite sol heller. Det är klart att det kan vara tufft i längden, när man är inne på fjärde veckan, men om man inte gillar det ska man nog inte hålla på. Man kan ju hamna på sämre ställen än Sardinien också, konstaterar Caijsa.
Det slutade nästan med den blågula flaggan i topp sista veckan. Caijsa föll i en välspelad final mot 209-rankade tjeckiskan Sara Bejlek.
– Finalen var helt klart den tuffaste matchen under veckan. Jag mötte en spelare som spelade ett snabbt spel och som ville styra, men som också försvarade sig bra.
Finalen slutade 4-6, 6-7(7) där Caijsa hade tre setbollar…
– Jag hade mina chanser i andra set, synd att jag inte kunde ta tillvara på setbollarna. Det var en rolig match, en rejäl fajt från oss båda. Jag är nöjd med prestationen, men det är klart det svider.
Caijsa tog sig till finalen i hård konkurrens där hon på vägen slog två topp 200-spelare – först 199-rankade Veronika Erjavec från Slovenien och så 194-rankade rumänskan Irina Maria Bara i semifinalen.
Det är ingen tvekan om att formkurvan pekar rakt uppåt hos 22-åringen som själv känner att hon håller åtminstone topp 200-nivå.
– Helt klart! När jag spelar som bäst, som jag gjorde många matcher i den här tävlingen, är jag där om inte ännu bättre. Det här var ett bra styrkebesked och ett kvitto om man tänker slå spelare som ligger högre rankingmässigt. Jag har känt att jag har den nivån ett längre tag och jag spelar också mitt bästa spel när jag möter bättre spelare.
Vad krävs då?
– Att träna och tävla regelbundet. Får jag det så är jag ganska säker på att jag kommer vara där. Det är viktigt att få möta bättre spelare så jag vet vilken nivå jag måste hålla.
För några år sedan lämnade Caijsa Hennemann Ullevi TK för spel i Helsingborgs TK. För ett år sedan flyttade hon till Stockholm och KLTK.
Hon känner att hon har rätt förutsättningar för att ta nästa steg.
– Jag har helt rätt förutsättningar. Nu är jag skadefri och jag kan träna för fullt och spela mot olika typer av spelare. Jag åker på tävlingar 25 veckor om året och en stor del av träningen sker där du får spela mot dina motståndare på träning. Jag har för det mesta med tränare, antingen Magnus Ennerberg, Zack Ohlin eller någon annan från KLTK. Det här året har jag åkt mest med Christian Samuelsson, som nu de här senaste veckorna.
Caijsa vann ITF-tävlingen i franska Amiens i mars och var i final i Alkmaar i Nederländerna i juni. Hur ser hon på 2023 i stort?
– Det är det mest lärorika året i mitt liv. Det har varit motgångar både spelmässigt, med skador och mentalt, men jag känner att jag lärt mig otroligt mycket av det. Det har varit ett väldigt viktigt år för mig för att jag ska bli en bättre version av mig själv, så det är jag tacksam för. Resultatmässigt har det inte varit tipptopp, men det är okej. Just nu är jag väldigt glad över att jag är skadefri och jag känner mig starkare än någonsin. Jag i toppform helt klart och är mycket motiverad att bli lite bättre hela tiden.
Kompisen Lisa Zaar (Enskede LTK) ingår också i laget som åker till Storbritannien. Tillsammans med henne har Caijsa startat podcasten ”I mitt och ditt huvud” som mycket handlar om elitidrottarens vardagar med ämnen som till exempel ätstörningar och psykisk ohälsa.
– Redan tidigt i januari skrev jag ett sms till Lisa att jag tyckte att vi ska starta en podd. Det rolig var att även hon tänkt samma sak, så det kom naturligt. Vi behövde inte diskutera så mycket om vad vi skulle prata om för det visste båda. Vi har pratat mycket och brinner för de här ämnena. Vi vill göra en förändring och hjälpa andra elitidrottare som är i samma situation som vi. Om det bara är några som lyssnar så är den viktig ändå, det är samtidigt lite egenterapi. Vi hjälper varandra genom att prata om det här.
Caijsa Hennemann var en av fem spelare som nyligen presenterades i Johanna Larssons Billie Jean King Cup-trupp till den viktiga matchen mot Storbritannien i London. Hon var med i gruppspelet i Turkiet där det som sagt blev gruppseger efter en fantastisk vecka.
– Det var en riktigt rolig men helt galet tuff vecka. Man fick ta fram allt sitt bästa, inte minst mentalt. Jag behövde tro både på mig själv och laget som jag aldrig gjort förut. Mot slutet, när vi kände att vi hade chans att vinna och nå Play off-platsen, så var det bara att steppa upp och jobba som ett lag både på bänken och banan. Vi var trötta och slitna men det var detta vi tränat för. Alla gjorde allt de kunde och vi lyckades med målet. Det var också tydligt från första dagen, att vi inte bara ska delta utan att vinna, säger Caijsa som berömmer BJKC-kapten Johanna Larsson.
– Hon skötte det utmärkt, vilket jag också sagt till henne. Jag har aldrig känt mig så trygg med henne på bänken. Även om jag inte spelade på topp de första matcherna, så tog hon fram det bästa ur mig. Jag hade mycket energi varje gång jag lämnade bänken i sidbytet.
Caijsa Hennemann vittnar också om en bra laganda där kemin mellan spelarna stämde.
– Det är klart att det är lättare när allt är tipptopp och det går bra. Men oavsett om man satt på bänken eller var på banan så gjorde vi allt tillsammans. Det är väldigt viktigt i det sammanhanget att känna att man har hela laget bakom sig. Det vet jag att alla kände och det var en vinst som hela laget bidrog till.
Den här gången är Sverigetvåan Mirjam Björklund med och på pappret har Sverige därmed ett vassare lag. Caijsa tror lika mycket på det den här gången även om motståndarna Storbritannien har högre rankade spelare – på det berömda ”pappret”…
– Det är jättepositivt att Mirjam är med och att våra två bästa spelar. Så klart hade jag önskat att alla som var med i Turkiet fick chansen, för det är tråkigt att ”Jackie” (Jacqueline Cabaj Awad) inte är med. Hon bidrog verkligen till laget. Jag vet att Johanna tar ut det bästa laget utefter förutsättningarna. Oavsett vilka spelare som är med så har vi ett bra lag och jag tror att vi har bra förutsättningar att lyckas.
Hur mycket kittlar tanken att det snart är dags?
– Jag har väl sett lite bilder framför mig hur det ska vara och kännas när det väl är dags. Det blir en väldigt mäktig och kul uppgift. Vi tror på oss själva mer än någonsin och är redo för den här utmaningen. Vi ska vara i den högsta divisionen och det målet har vi haft sedan första dagen i Antalya (Turkiet).
Har du bra koll på deras spelare?
– Mirjam och Rebecca har koll på deras bästa spelare och jag har koll på vad de har för typ av spelare. Men vi ska fokusera på oss själva och ta fram det bästa ur oss. Oavsett vilka de gäller upp med så vet vi vår kapacitet.