På nytt tennisjobb: Patrik Rosenholm

Tidigare i år presenterade Lidingö TK Patrik Rosenholm som sin nye tennistränare med fysträningsansvar. Nu är den förre elitspelaren varm i klubbkläderna och det är dags för en intervju som spänner över allt från de första tennisåren till en speciell match i Stockholm för ett dussin år sedan och så dagen då han fick dra på sig landslagströjan. ”Jag tänkte på allt jag lagt ner på tennisen och så nådde jag hit, att spela Davis Cup för Sverige. Det blir inte större”.

Patrik Rosenholm är Lidingökillen som spelat i TSK Malmen och KLTK men aldrig i Lidingö TK. Nu är han anställd i klubben med en bred arbetsbeskrivning.
– När klubben hörde av sig tänkte jag kanske att jag kunde vara med i bakgrunden och hjälpa till med fysen. Jag fick snart klart för mig att de ville ha mig i tennisverksamheten och hjälpa till med utvecklingen. Så blev det och nu är jag också, tillsammans med Robin Brage och Henrik Lindkvist, ansvariga för spelarutvecklingen inom Lidingö Long Term Tennis Athlete Development. LTAD är ju väletablerat, men vi la till ”Lidingö” och ”Tennis” och vår modell går ut på att bygga tennisatleter. Vi försöker se helheten med fysen, den mentala träningen och kosten som en röd tråd i klubben. Vi har runt tusen ungdomar i verksamheten varje vecka och vi känner att den här delen är viktig för oss. För oss är det också viktigt att vara med på det Svenska Tennisförbundet anordnar i utbildningsväg. Gör vi det som storklubb, så får det kanske fler att tycka det är viktigt med utbildning. Jobbet här är också ett sätt att ge tillbaka lite av allt det tennisen har gett mig.

Patrik Rosenholm la ner elitkarriären 2017. Nu ska vi tar reda på mer om vad som hände fram tills dess och även vad han gjort de senaste åren.
Vi spolar tillbaka tiden rejält till perioden då Patrik fick en första kontakt med en tennisboll.
– Jag var sju år och vi var en fest med familjen där ett av barnen spelade tennis. Mina föräldrar frågade om jag också ville prova och på den vägen är det. Jag försökte komma in på Lidingö TK, men då var det runt 500 barn i kö. Jag började istället på WITS (World International Tennis School) på Tennispaviljongen och efter provspel började jag i TSK Malmen.

Kuriosa är att en av tränarna på den tiden – Magnus Frankling – nu är en av Patriks tränarkollegor i Lidingö TK.
– När jag var åtta år blev det två pass i veckan och jag spelade då även i KLTK. Jag tyckte tennis var fruktansvärt roligt även om jag inte var den mest begåvade spelaren, varken tennismässigt eller fysiskt. Jag gillade inte att springa så mycket, det blev mycket stoppbollar och hårda slag. Jag tror att jag hade lätt för att snappa upp teknik och levde mycket på det.

Som 13-åring var Patrik topp 20-spelare bland sina jämnåriga i landet och därefter fortsatte kurvan att peka uppåt. Som 18-åring vann han både singel- och dubbelklassen i Båstad Corem och fick spela EM för juniorer. Han var samtidigt 150 på ITF-rankingen i världen och blev till slut bland de cirka 20 bästa i världen i sin årskull.
– När jag var i 13-15-årsåldern hade jag ingen chans mot de allra bästa, Sebastian Karlsson, Bobo Delemark och Tim Göransson för att nämna några, minns Patrik.

Patrik lämnade TSK Malmen helt när han var 19 år 2007 och har därefter varit i KLTK (bortsett från Näsbyparks TK där han var för något år sedan utan att spela).
Med spel i challanger- och ITF-tävlingar klättrade han på ATP-rankingen och var som högst uppe och vände vid 350-strecket. Han fick också chansen i ATP-tävlingarna på hemmaplan, i Båstad och i Stockholm.

Patrik Rosenholm och Mikael Ryderstedt i en dubbelmatch i Båstad 2012. Foto: Bildbyrån

I Kungl. Tennishallen mötte han australiern Bernard Tomic (då rankad 76:a) i första omgången 2014 och var nära att skrälla, men fick ge sig med 6-7, 7-5, 4-6.
Det är dock två år tidigare vi hittar en ännu större bedrift – matchen mot Gaël Monfils – som just nu spelar i årets BNP Paribas Nordic Open (tidigare Stockholm Open). Även den här gången fick Patrik ett wc, tackade för det och slog ut den 47-rankade fransmannen med 6-3, 1-6, 6-3 i första omgången (undertecknad gjorde en intervju med Patrik både före och efter den matchen, se klippen längst ner i artikeln).
– Jag hade skadat handleden efter att ha ramlat på banan och hade inte spelat på två månader. Jag hade börjat träna lite igen och tänkte att jag skulle signa in till kvalet. Då ringde Jonas Björkman (dåvarande Tournament Director) och berättade att jag fått ett wild card sedan Andy Murray tackat nej. Jag minns att Robin Söderling sa till mig innan lottningen att han var säker på att jag skulle få möta Monfils – och så blev det. När lottningen var klar skrattade han bara och sa: ”Spela bara på hans backhand”. Jag kollade upp statistiken och Robin hade 3-0 i matcher mot honom, så det låg väl något i det. Min coach Richard Billing hade inte mycket mer att tillägga och det var bara att köra. Jag tänkte att jag skulle vara på banan så länge jag kunde. Det var ”prime time” och kvällens sista match på centercourten. Det var mycket folk kvar i hallen. Detta var det största som hänt mig, att möta titelförsvararen, i min hemmaklubb, i huvudstaden. Det var fantastiskt kul!

Patrik Rosenholm tackar publiken efter skrällen mot Gaël Monfils i Stockholm 2012. Foto: Joel Marklund / Bildbyrån

Eftersom internet inte är fullt ännu så ge vi Patrik möjlighet att utveckla tankarna kring den matchen.
– Jag vann första set med 6-3, medan han spelade bättre i andra. I tredje set minns jag att det stod 2-1 till mig och 30-30. Han slog en stoppboll men jag slog tillbaka och han lobbade och därefter slog jag bollen mellan benen och han missade i nät (sekvensen kan ses i klippet längst ner). Sen kom ett dubbelfel och break till 3-1. Jag höll mina servar och hade 5-3 och 40-15. Två matchbollar i egen serve. Jag tänkte ”okej, vad ska jag göra nu?”. Jag var hur nervös som helst. Jag tänkte tankar som ”vad har fått mig att komma hit?”. Mitt fokus då var att sätta förstaserven mot kroppen och när jag får läge med forehand ska jag hålla honom på sin backhandsida. Får jag chansen med forehand sätter jag den stenhårt i andra hörnet. Jag satte serven, det blev en forehandsduell och jag kände att jag kanske kunde gå för den. Han slog en rak backhand och missade. Jag spelade inte min bästa tennis i den här matchen, det ska sägas, det var mer en taktiskt bra genomförd match. Jag slog 30 vinnare och 13 unforced errors i den matchen.

Man kan ju tänka sig att Patrik Rosenholms namn var på allas läppar efter triumfen. Så var det inte. Sveriges herrlandslag i fotboll hade samma kväll vänt 0-4 till 4-4 mot Tyskland efter mål på övertid.
– Min match fick en notis i tidningarna, säger Patrik.

Johan Hedsberg anställdes som Davis Cup-kapten av Svenska Tennisförbundet 2017. Under tiden fram till 2019 ledde han Sverige i åtta landskamper och tog Sverige två nivåer uppåt, från Europa/Afrika-zonens grupp 2 till elitdivisionen. Det var i den allra första matchen i grupp 2 – Tunisien på bortaplan – som skulle bli det största ögonblicket för Patrik Rosenholm.
Isak Arvidsson spelade förstasingeln och Patrik Rosenholm andrasingeln. Patrik vann sin match i fem set mot Aziz Dougaz medan det blev förlust i andra matchen mot Malek Jaziri. Sverige vann till slut matchen efter vinst av Isak Arvidsson och dubbelparet Johan Brunström och Andreas Siljeström.
– Det var rätt stort för en klubb som TSK Malmen som hade fostrat två spelare som var med i Davis Cup-laget. Det var jag och Andreas Siljeström, säger Patrik och fortsätter:
– Om jag ska var ärlig så satt jag där bak i bussen och var tårögd på väg till matchen. Stockholm Open hade varit en dröm men Davis Cup var något helt annat, något jag växt upp med och tittat på i alla år. Att representera mitt land i tennis är för mig det största jag kan vara med om. Det är världen största individuella sport i en så stor tävling. Det är VM i tennis. Jag tänkte på allt jag lagt ner på tennisen och så nådde jag hit, att spela Davis Cup för Sverige. Det blir inte större.

Patrik Rosenholm i den svenska DC-tröjan 2013. Foto: Petter Arvidson / Bildbyrån

Patrik Rosenholm fick vänta fem år på chansen. Han var med i Davis Cup-laget redan 2013 och har haft både Thomas Enqvist och Fredrik ”Fidde” Rosengren som kaptener.
– När vi skulle möta Serbien i Halmstad satsade Thomas Enqvist på Ervin Eleskovic och Michael Ryderstedt. Novak Djokovic hade vunnit Wimbledon, men han flög in till banketten. Precis innan det var dags fick jag reda på att jag skulle hålla mitt rookietal som ny i DC-laget och minns att Djokovic satt tre stolar bort. Han kom fram efteråt och sa att det var ett bra tal, minns Patrik.

Vinsten i Tunisien var starten på en längre segersvit för det svenska DC-laget som var tillbaka i grupp 1 året efter. Den resan fick dock Patrik inte vara med på. Markus Eriksson och Christian Lindell gick före i kön och framför allt två bröder Ymer som gjort sitt intåg.

Patrik Rosenholm kämpade på med en skada (fotleden) samtidigt som suget på elittennisen mattades och samma år – 2017 – lades elitkarriären ned för gott. Men vad hände sen?
– Jag behövde ett break och åkte till Kanada en sommar, där min fru är uppväxt. Jag jobbade på Ontario Racquet Club och hade fick jobba med de bästa juniorerna den tiden. När jag kom hem hade suget på den egna tennisen inte kommit tillbaka. Jag jobbade med it och hemsidor som jag egentligen hade börjat jobba med redan de sista åren under tenniskarriären. Jag började studera till fysioterapeut på Karolinska Institutet. Det kändes lite prestigefyllt att komma in för det var inte så lätt att komma och in och läsa till sjukgymnast. Jag läste där i tre år. Därefter hade jag tänkt börja jobba, men fortsatte med min masters i fysioterapi men avbröt efter sex månader för att börjar jobba istället.

Nu är det 2023. Patrik, eller ”Rosen” som han kallas av många, har jobbat några månader i nya klubben Lidingö TK. Cirkeln är sluten kan man säga.
– Det är otroligt kul att vara här. Jag är uppvuxen på Lidingö, jag bor här och får jobbar med folk jag känt länge. Det tog några år, men nu känns det kul att jobba med tennis igen. Jag har mer kunskap om kroppen och skador. Tennis är ruggigt roligt! konstaterar han.

Patrik Rosenholm med kollegorna i Lidingö TK.

Arbetsdagarna i Lidingö tennishall är långa. När vi pratar med Patrik har han paus mellan två pass. SvTF:s nya Spelutveckling röd, orange, grön har fått ordentligt fäste i stockholmsregionen och Lidingö TK är en av klubbarna som är igång sen en tid tillbaka. Häromdagen arrangerades första tävlingen med vit boll med närmare hundra unga deltagare.
Patrik har varit med på de träffar Svenska Tennisförbundet och Tennis Stockholm arrangerat i projektet.
– Vi tittar på spelarna om de klarat av olika nivåer och utvecklats i rätt riktning innan det är dags för nästa nivå. Vi har jobbat med nivån “Golvet” och har screenat av spelare och kommer fortsätta med nivån “Spel med kompis över hinder” med de flesta spelare. Vi har 350 barn som ska gå igenom detta, så det tar sin tid.

Under hela karriären vankades det en speciell höjdpunkt framåt hösten och vintern. Elitserien ligger Patrik varmt om hjärtat och har cirka tio säsonger bakom sig i KLTK-tröjan.
– Jag minns när vi spelade i annexet. Thomas Johansson och Simon Aspelin hade precis vunnit OS-silver och spelade andradubbeln för oss. I övrigt minns jag att det ofta var bra event, särskilt i Malmö och Lidköping. Jag är fortsatt intresserad och streamade elitseriematcherna förra året. Det ska bli väldigt kul med finalspel på Lidingö i år. Vi håller på med planeringen och hoppas på bästa evenemanget någonsin. Det ser ut som vi kan använda alla banor för spel och för event runt omkring. Själv platsar man inte längre, men vi har ett bra lag där många är före detta collegespelare.

Hur går det tror du?
– Vi hade matchboll i avgörande dubbeln förra året. Jag hoppas på vinst i år. Klubben har som mål att vinna SM-guld senast 2027 då vi firar 100 år som klubb, säger Patrik som har väskan halvpackad. Snart bär det av till Kanada en sväng.

Fakta: Patrik Rosenholm
Ålder: 35 år
Bor: Lidingö
Familj: Fru och två barn
Klubbar som aktiv: Malmen och KLTK
Klubbar som ledare: Lidingö och Ontario Racquet Club, Kanada
Bästa tennisminne: Davis Cup-matchen mot Tunisien 2017.
Hemlig (inte längre) talang: Laga mat! Det kan bli allt från biff Wellington till pasta ”på korrekt italienskt vis”. Jag är lite av en hipsters när det gäller kaffe där min espressomaskin går varm. Jag är sedan många år tillbaka med i en internationell bokklubb, Online Great book, som är den största i sitt slag i världen och där vi läser och diskuterar klassiska böcker. Det är viktigt att träna hjärnan också. Man börjar med Iliaden & Odyssén som är den äldsta och går till grekiska pjäser och just nu är det filosofen Saint Augustine och ”City of God” som jag har en månad på mig att läsa. En gång i månaden har vi ett tvåtimmarsseminarium på kvällstid där vi har fördjupning. Det kan vara allt från rörmockaren till en filosofiprofessor som är med. Det blir häftiga konversationer. För att förstå de största verken måste man ha läst tidigare böcker. Har du läst Platon förstår du lättare Shakespeare och så vidare. Just Platon kräver mycket fokus, det går bara att läsa fyra sidor åt gången för att man ska förstå, annars hänger man inte med.
Bästa tennisslag: Backhand slice (för att slå forehand i nästa).
Drivkraft (brinner för): Konstant utveckling. Jag vill bli lite bättre för varje dag både när det gäller att vara far till mina barn och som tennistränare. Det behöver inte vara stora steg men små steg i rätt riktning. Man är på väg till något, man kanske inte når det. Vägen är målet.