Efter knappt fem år i Gustavsbergs Tennisklubb väljer Erik Botvidson att fortsätta sin bana i tennisens tjänst i Saltsjöbadens TK. ”Jag brinner för klubbarbetet men ytterst handlar det om att hjälpa svensk tennis framåt”, säger han.
När Erik Botvidson började sin anställning som klubbchef i Gustavsbergs TK var det ”en hel del att ta tag i”, som han själv säger.
– Det har varit en häftig resa ända sedan jag började höstterminen för fem år sedan. Vi påbörjade ganska snart arbetet med värdegrunderna och det tog ett par år att sätta det och att kommunicera och implementera det i verksamheten. Sen har det varit arbetet med Skeviks gård som är en av Sveriges finaste uteanläggningar i konkurrens med SLTK och Båstad. Det är jag mycket stolt över, säger Erik Botvidson.
Tjänsten som klubbchef utlystes när han redan jobbade som tränare någon dag i veckan i klubben. Då var han också egen företagare och jobbade med mjukvaruprodukter. Som klubbchef fick han ansvaret för en sportchef, en kanslist och en handfull anställda tränare utöver 20-30 timtränare.
– Det var en stor verksamhet på liten yta. Jag insåg snart hur komplicerat det var att få till fler innebanor så vi fokuserade på uteanläggningen. Att få 1 400 medlemmar att samlas på fyra innebanor inne och tidigare en utebana var en utmaning och lite av ett storstadsproblem. Nu med fem utebanor är det tillräckligt.
Erik känner att han efter fem år i klubben nått de mål han jobbat långsiktigt med och då är det dags att gå vidare för en man som gillar utmaningar.
– Det känns som att jag utfört det jag ska i Gustavsberg. I Saltsjöbaden står vi inför en liknande resa och det känns spännande. Uteanläggningen är hel magisk och nu har detaljplanen för att bygga ut hallen till fler inomhusbanor godkänts.
Uteanläggningen har inte sällan skymtats i TV4:s Solsidan där flera scener spelats in under åren. Medan utebanorna ligger precis vid vattnet, så ligger tennishallen fem minuter bort med bil. Idag har Saltsjöbadens TK fyra banor inne och tre ute. Den nu godkända planen innebär ytterligare två innebanor för tennis och två padelbanor.
– Vi har möjlighet att revidera det till tre tennisbanor och det skulle innebära totalt sju banor inomhus.
Rollen i Saltsjöbaden – som är en av landets äldsta klubbar med 1 100 medlemmar – blir den samma som i Gustavsberg. Även om anställningen formellt startar 21 augusti har han hunnit med några möten med nya klubben.
– En sak som jag ser mycket positiv på är att det finns en tydlig uppdelning mellan rollerna klubbchef och sportchef. Det känns bra att ha en sportchef i Benjamin Lecomte Seger som jag funkar bra med. Honom kan jag bolla idéer och diskutera allt möjligt med. Min roll blir framför allt att driva klubben framåt, säger Erik.
Benjamin Lecomte Seger är också relativt ny i klubben då han kom från MIK Tennis för 1,5 år sedan.
Den planerade utbyggnaden kommer vara i fokus den närmaste tiden i Saltsjöbaden. Men liksom i Gustavsberg har Erik Botvidson ett speciellt fokus:
– Mitt intresse är värdegrunden. Saltsjöbaden är en sund klubb men jag vill lägga ännu mer vikt vid det arbetet som redan är igång. Vi har verkligen samma värderingar och vill åt samma håll. Jag känner till klubben relativt väl. I Stockholm har de flesta bra kännedom om grannklubbarna. Jag ser också framför mig ett utökat samarbete med tanke på bristen på både banor och tränare.
Erik Botvidsons tennisresa startade i en gymnastikhall i Ödeshög som i alla fall då hade en fin grusbana. När Erik fyllde tio hade familjen hunnit flytta till Oskarshamn.
– Tennishallen blev mitt andra hem och det har format mig som människa. Jag levde med tennisen i Oskarshamn tills jag gick ut gymnasiet och flyttade till USA för college.
Det blev ett år på Mercer University i Georgia följt av tre år på High Point University i North Carolina. Under de åren jobbade han extra som tennistränare i Philadelphia under två somrar och ett år i Florida efter avslutade studier. USA-vistelsen blev drygt fem år lång.
Som junior var Erik topp 30 i sin åldersklass men att bli tennisproffs var aldrig riktigt aktuellt.
– Jag åkte från början till USA med någon slags ”Micke Pernfors-dröm”, men insåg snart att jag fick fokusera mer på skolan. Efter åren på college spelade jag ett tag till, men det var aldrig något snack om att bli proffs. Däremot har tennisen format mig till hårt arbete för att uppnå resultat och att det inte finns några genvägar. Den amerikanska stilen och kaxigheten att ta för sig har jag kanske inte tagit till mig, men det var i alla fall en ögonöppnare. Tennisen har också gett mig ett stort kontaktnät.
Efter USA-tiden blev det tre år i Tyskland innan han landade i Sverige igen.
– Jag tog ett break från tennisen och hamnade som säljare i näringslivet och jag fortsatte att jobba med det när jag kom hem till Sverige 2005. Tennisen har dock alltid varit närvarande. Jag har tävlat en del i Racketlon och spelat Veteran-SM och seriespel i tennis för Gustavsberg. När jag började jobba som tränare för Gustavsberg för fem år sedan kände jag att jag ville började jobba med idrott och hälsa och det har jag inte ångrat. Även om det är utmanande med många viljor så blir det mer personligt än i näringslivet och det är något jag gillar.
Tennisintresset har alltså funnits där hela tiden även om han under flera år jobbat långt utanför tennisbanans linjer. Under exempelvis Franska Öppna blev det många timmar framför tv:n.
– Det är faktiskt lite av en favoritturnering. Jag har varit på alla Grand Slams och Roland Garros är kanske den som är mest välkomnande där även de som är lägre rankade har läge att skrälla. Det går att kriga sig till vinster på gruset. Sen är det väldigt kul som åskådare att gå runt och kolla på alla banor.
Är grus också ditt favoritunderlag?
– Det borde vara det, men själv spelade jag bäst inomhus. Jag spelade med mycket toppspinn och med säkerhet.
Erik Botvidson liknar tennisjobbet vid ett ”kall”. Det är till och med ett måste att se det så, om man ska få ihop livspusslet.
– Man måste inse att tennisen är en livsstil. Nu i sommar när jag är ledig så ska jag ta tennisfritt. Samtidigt blir det nog en resa till Båstad och kolla tennis. Mina två grabbar spela tennis och ja… det blir väldigt mycket tennis utanför jobbet också. Jag tror nästan att det är en förutsättning att man som ledare inom tennis ska se det som ett kall. Att vara en ledare i tennis, oavsett nivå, är inget vanligt åtta till fem-jobb. I alla fall inte om man både ska ha roligt och nå framgång. Man kan göra sina timmar men det krävs att man har hjärtat med om det ska ge resultat.
En knapp timmes samtal med Erik Botvidsson skvallrar om en människa som vill så mycket mer än det enskilda klubbarbetet. Hans ambition och förhoppning är att alla hans kollegor jobbar med ett större perspektiv.
– Jag vill hjälpa svensk tennis framåt, även om jag brinner för själva klubbarbetet. Jag har ett långsiktigt mål om att kunna bidra till tennissporten. Jag tänker bland annat på tränarbristen som är en stor puck och inte lätt att lösa, men man måste börja någonstans. Spontantennisen är en annan sak som kan bidra till att intresset ökar. På ”Saltis” finns en kostnadsfri minitennisbana. Många av de här satsningarna kräver externa medel och jag tror det är där man bör lägga mycket av krutet för att få ihop finanserna. Det börjar hända saker och en del i arbetet framåt är nätverk mellan klubbarna. Det krävs att alla gör sitt på sin kammare.
FAKTA: Erik Botvidson
Ålder: 44 år
Bor: Gustavsberg, Värmdö
Familj: Theo 10 och Loui 9
Klubbar som tränare: Philadelphia, Florida, Gustavsbergs TK & snart Saltsjöbaden Lawntennisklubb
Bästa tennisminne: Oj, så många att välja mellan. Första vinsten mot pappa (alldeles för sent), någon av de fyra slamsen som besökare. Träningsvinst mot John Isner (han var typ 13, jag 19) eller invigningen av Skeviksanläggningen
Hemlig (inte längre) talang: Älskar att rimma till diverse sociala medietävlingar. Vinner en hel del prylar, delvis pga icke existerande konkurrens (den kommer väl nu)
Bästa tennisslag: Backhand dropshot (kopplat till svag normal backhand-volley)
Drivkraft: Springsteen för att ge mig energi. Annars är det att få människor som betyder något för mig att må bra. Tennisrelaterat är det att klubben där jag är aktiv ska bli den naturliga samlingsplatsen för alla. Går tillbaka till min uppväxt där Oskarshamns TK var just det för mig. Alla behöver ett sammanhang och tillhörighet.
ARKIVET
Tidigare delar i serien: