Mirjam Björklund är i Paris för att ladda för kval på Roland Garros. tennis.se har pratat med både Mirjam och hennes tränare Jonas Björkman om anledningarna till att hon nått högsta rankingen i karriären och hur långt det skulle kunna bära.
Mirjam Björklund har mellanlandat i Stockholm några dagar. När vi når henne är hon i Paris för att ladda för karriärens och årets andra Grand Slam-tävling som senior.
I januari nådde hon kvalfinal i Australien Open. Den erfarenheten kan vara till hjälp nu.
– Att nå kvalfinal i min första Grand Slam var ett väldigt bra resultat. Det tar jag med mig. Den här gången är jag dock sugen på att kvala in och jag är väldigt taggad eftersom jag vet att det är möjligt, säger Mirjam Björklund.
Året började som sagt i Melbourne och den där Grand Slam-debuten. Efter att ha slagit ut 153-rankade Arina Rodionova i en tresetare i andra kvalmatchen, blev det förlust mot amerikanskan Katie Volynets i två hyfsat jämna set.
Då var Mirjam rankad 219. I förra veckan nådde hon karriärshögsta rankingen 145 – och nu är hon 150.
– Det har varit en bra start på året och det var också målet med allt jag gjorde förra året. Att få starta i Australien Open och nu Roland Garros fanns med i planeringen. Att nå topp 150 är jätteroligt, men bara ett delmål.
För Mirjam Björklund är den senaste tidens utveckling – både spel- och resultatmässigt – välkommen. Pandemin är i stort sett borta och lika så en envis skada.
– Det var två år som jag låg runt 300. Jag drogs med en höftskada som gjorde det svårare för mig. Det och corona gjorde att jag stannade ett år för länge på den nivån. Det var extremt lite tävlingar under den perioden och de som spelades var mest WTA. Jag hade mycket färre tävlingar att spela och det var ju samma läge för alla på min nivå. Jag har försökt tänka taktiskt med planeringen och lägga upp den så bra som möjligt, så jag kan utvecklas ändå. Det tycker jag att jag gjort bra och det känns som att det jag investerat i betalat sig.
Utveckla…
– Jag har försökt åka på större tävlingar, spela mot bättre spelare och chansa på att komma in. Man måste våga satsa. Jag har tränat extremt mycket under tävlingarna också.
I Team Björklund ingår mamma Maria Capistrano Björklund och coach Jonas Björkman. När vi ber Jonas om en kommentar kring Mirjams utveckling den senaste tiden, säger han:
– Förutom hårt arbete så värderar Mirjam bollen mycket bättre och har ett mycket större tålamod. Hon har accepterat och förstår sin styrka och tyngd och fart i sina slag, vilket gör att hon inväntar motståndarnas misstag eller bättre läge för att slå de vinnande slagen. Hon är också fysiskt starkare och står upp mycket bättre ute i hörnen.
Vad mer i spelet har hon utvecklat?
– Hon har en bättre slice och har ett volleyspel som hon kanske inte hade innan. Det gör att hon känner sig väldigt komfortabel och att hon exempelvis efter en forehand- eller backhanddrive kliver fram på nät. Det handlar alltid om att bli mer allround och det tycker jag verkligen att hon blivit den senaste tiden. Det handlar så mycket om självförtroende också. Hon har vunnit väldigt många matcher och känner väl själv också att hon tagit steg för steg vilket gör att man blir ännu starkare och tror på sig själv, säger Jonas Björkman.
Mirjam Björklund tycker att Jonas erfarenheter och ledaregenskaper har hjälp henne mycket på vägen.
– Jättemycket! Han är väldigt värdefull i teamet och jag uppskattar mycket det samarbete vi har. Det blir inte så många veckor som han kan resa med, så att ha med honom på ”Slams” underlättar mycket. Han har en erfarenhet på dessa stora tävlingar som jag inte har ännu, vilket underlättar på alla plan.
I april tog hon ännu en titel på $25 000-nivå. Den kom i Orlando efter 6-3, 6-4 mot rutinerade rumänskan Alexandra Ignatik (rankad 165).
Två veckor tidigare nådde hon sin första kvartsfinal i en WTA-tävling, i Bogota i Colombia.
– Om man inte försöker spela de större tävlingarna så kommer inte heller resultaten. Jag är glad att jag valde att åka dit.
Den allra första vinsten i en match på WTA-touren kom i Båstad 2019 (mot Anna Zaja). Förra sommaren stod hon på Båstadgruset som vinnare i dubbel(!).
Men vad räknar Mirjam egentligen som sitt genombrott?
– Det är nog ingen enskild händelse. Jag har haft många små uppenbarelser på vägen. Att ta dubbeltiteln i Båstad var mer en ögonöppnare. Jag är ju ingen dubbelspecialist, men det visar att man kan vinna om man gör rätt grejor. I Exempelvis kvalet i Australien, där jag vann mot en seedad spelare, visar att det inte är så stor skillnad från att slå någon i huvudtävlingen. Jag tar kliv hela tiden som till slut gör skillnad. Det är nyckeln känner jag.
WTA- och ITF-touren är två skilda saker på många sätt. Mirjam Björklund pekar bland annat på antalet personer som reser med spelarna.
– Kommer man till den här nivån så märks framför allt skillnaden på proffsigheten. De som är jobbar på ett sätt som man bör göra om man vill tillhöra den här nivån. Det är extremt större team än på ITF-touren. Där har nästan ingen råd att ha med en egen tränare. Några enstaka yngre spelare som satsar kan ha det, men det är inte så vanligt. Här i Paris har många med sig ett helt ”entourage”, alla har en plan och det är lättare att ha det när man har ett större team.
Lika självklart som att packa ner tennisracketar i väskan inför Parisresan var att mamma Maria reste med. Hon har varit den som stått vid hennes sida under hela karriären.
– Mamma är alltiallo i teamet. Hon hjälper till med det mesta, vilket är ovärderligt. Jag känner att det inte gått utan henne. Jag är väldigt tacksam för all den hjälpen hon gett mig och att hon varit så dedikerad som hon varit och är. Det är extremt roligt att hon velat ta den rollen.
Paris är ingen ny bekantskap för Mirjam Björklund. Här tävlade hon redan 2016 i juniortävlingen.
– Mycket är sig likt, även om de har byggt om och gjort det ännu bättre. Det är kul att vara tillbaka här.
De här dagarna har Mirjam tränat med några olika spelare. Efter den här intervjun väntar ett pass med Jonas Björkman.
– Jag har spelat mycket poäng med några tjejer de här dagarna. I dag handlar det om att finslipa, så att jag är redo att leverera i morgon.
183-rankade spanjorskan Andrea Lazaro Garcia väntar i första kvalrundan.
– Jag känner till henne då jag ser henne runt om på tävlingar. Jag vet att det är en duktig tjej och som spelat bra i en tävling för någon vecka sedan. Det blir en tuff match. Samtidigt är jag seedad så jag hoppas att jag kan bevisa att jag är högre rankad.
Hur påverkar det dig att du är seedad?
– Det sätter ingen press och det har det aldrig gjort. Det underlättar mer för att själv slippa stöta på en seedad spelare.
Mirjam Björklund går in i Grand Slam-kvalet som 150 i världen. Om hon själv får bestämma är hon högre upp på rankingen vid årets slut.
– Jag skulle vilja säga topp 100, men det är samtidigt extremt många poäng som krävs för att nå dit. Det kommer krävas att jag spelar en annan typ av tävlingar där jag är beroende av att komma in och allt ska klaffa. Jag vet att jag har nivån i mig i alla fall.
Mirjam Björklund får inte sista ordet, det går istället till Jonas Björkman:
– Jag tycker att hon alltid har haft en enormt hög kapacitet. Hon har en mycket högre lägstanivå nu, vilket gör att hon kan utmana mycket bättre och högre rankade spelare. Jag är övertygad om att hon har alla chanser ta sig upp mot topp 50 och även därefter finns möjligheter.
Sverigetvåan på herrsidan – 129-rankade Elias Ymer – är också seedad och går liksom Mirjam in i kvalet på tisdagen. Han möter 181-rankade Juan Pablo Ficovich från Argentina.