Säg Melbourne och många svenska spelare och ledare får något speciellt i blicken. Genom åren har Australian Open varit favoritstället hos många – mycket tack vare de svenska fansen.

Under många år var det de svenska fansen som satte färg på läktarna i Melbourne. Tennismatcherna påminde atmosfärmässigt mer om fotbollsmatcher. De blågula supportrarna startade en trend som vi ser tecken på än i dag hos de andra nationernas fans.

Jonas Björkman tackar de svenska fansen efter dubbelfinalen 1999. Foto: Bildbyrån

På Johanna Larsson court, som bana 1 i Olympiahallen i Helsingborg kallas numera, hittar vi Lars-Anders Wahlgren som mestadels är privat tränare nu för tiden. Under karriären bodde ”Larsa” eller ”Wahlen”, som han kallas, i Australien i 15 år varav tio år i Melbourne (1995-2005).

– Stödet från de svenska fansen var magiskt. Vi var cirka 20 svenska spelare som fick ta del av supportrarna i många år, säger Lars-Anders som var rankad 66:a i världen som bäst 1990.

Lars-Anders Wahlgren.

– Då var jag ändå bara tia i Sverige som hade fyra topp 10-spelare.

Lars-Anders Wahlgren rankar sina två femsetsvinster mot Brad Gilbert och Marc Rosset högst av upplevelserna på banorna i Melbourne.
– Det var fina minnen med otrolig support som lyfte mig till vinst. 

Som invånare i Melbourne fick han förstås ett speciellt förhållande till människorna bakom den svenska hejarklacken.
– Varje år så samlas fansen första måndagen klockan 8 på Young and Jackson Bar för att värma upp sången till matcherna. En av kvällarna är det också BBQ där fansen och spelarna samlas för att äta och snacka tennis. Det organiseras evenemang varje år och spindeln i nätet är ”Micke”. Han är väldigt social och organiserad, säger Lars-Anders Wahlgren. 

Mikael Ekholm i sverigetröja under en av Mirjam Björklunds kvalmatcher.

”Micke” är Mikael Ekholm. Han är och har varit organisatören och hejarklacksledaren de senaste 20 åren. Han står bakom Facebookgruppen “Scandinavian Events in Melbourne”.
– Det är runt tusen svenskar som är med i den gruppen och jag använder den för att locka svenskar till olika svenska evenemang och för att får ner fler svenska supportrar till Melbourne Park så de kan supporta spelarna, säger Mikael Ekholm som flyttade till Melbourne 1998 efter att ha jobbat i Kina i sex år 6 år i Kina.
– Jag jobbade på Ericsson och hade erbjudande om att fortsätta mitt kontrakt på olika ställen i världen. Jag älskar tennis så jag valde Melbourne för att kunna se Australian Open varje år och det har jag gjort sedan 1999.

Jonas Björkmans popularitet i Melbourne håller i sig även i dag – här med Mikael Ekholm i samband med Mirjam Björklunds match.

”Mickes” största intresse är egentligen innebandy, erkänner han, och spelade faktiskt i det australiska VM-laget i Schweiz 2004.
– Jag har samtidigt spelat tennis och tennis är mycket roligare att titta på än innebandy. Jag spelade några miniturneringar i Kina innan jag flyttade till Australien, men det var på en låg nivå. Jag har en bra serve och bra nätspel då jag är lång, men jag är urusel där bak.

Se där, där fick vi analysen av tennisspelaren Mikael Ekholm. Då har han gjort större avtryck på tennisläktarna i Melbourne och frågan är vilka de största upplevelserna är under alla de här åren.
– Det måste vara Sveriges vinst i Davis Cup mot Australien 2004 då vi vann på deras hemmaplan. Lleyton Hewitt var världsetta och Mark Philippoussis var rankad åtta. Efter vinsten sprang Jonas Björkman upp på läktaren och rakade av håret på en av supportrarna (Candle).  De hade kommit överens om det före Davis Cup-matchen, att om Sverige vann skulle allt håret av. På kvällen firade vi supportrar segern med spelarna och med Mats Wilander och ”SAS-Janne” på deras hotell. Det var väldigt trevligt.

Tomas Johansson firade triumfen 2002 tillsammans med fansen hela natten i Melbourne.

– Det andra bästa minnet är när Thomas Johansson vann Australian Open 2002. Han var inte tippad att gå långt i turneringen, men lyckades nå finalen. Efter ett dåligt och nervöst förstaset, vände han och vann med 3-1. Det var underbart! Vi var ett stort tennisgäng som sedan var ute och firade med honom halva natten.

Han har förstås kommit att bli nära vän med många av de svenska tennisprofilerna genom åren.
– Jag umgicks mycket med Niclas Rodhborn nät han spelade rullsstolstennis under 20 år och träffar honom ibland när jag åker hem till Stockholm. Jag känner Robert Lindstedt litegrann och pratar med Jonas Björkman när han kommer ner och coachar. Jag arrangerade också 16 raka svenska tennisfester för fans och spelare. Sofia Arvidsson, Robert Lindstedt och flera andra brukade dyka upp och säga hej eller stanna lite längre om de var ute ur turneringen. 

Tim Mulgrew – här med Mart och Rebecca Peterson.

Apropå Tomas Johanssons titel… Det är nu exakt 20 år sedan han lyfte bucklan i Melbourne 2002. På den nattliga festen var även Tim Mulgrew med – ett välkänt ansikte för flera av dagens svenska spelare.
Tim är australiensaren som hejar mer på de svenska än de egna inhemska spelarna.

Tim Mulgrew bakom kameran under ett besök hemma hos familjen Arvidsson i Halmstad.

– Jag har haft en kärlek till Sverige i många år. Jag anslöt till de svenska fansen och spelarna under Australian Open på 1990-talet och det har fortsatt sedan dess, säger Tim och fortsätter:
– Mötet med Lars-Anders Wahlgren 1999 gav ytterligare en dimension. Vi började utveckla en mycket god vänskap som har fortsatt sedan dess. Han presenterade mig alltid för tjejerna som. han tränade varje år han var i Melbourne för Australian Open. Jag träffade Sofia Arvidsson 2010 och året därpå 2011 mötte jag hennes pappa Yngve och bror Fredrik. Där och då började en stark vänskap med den härliga familjen Arvidsson. Jag har besökt vackra Sverige varje år sedan 2013 innan coronan slog till. Det är så roligt att umgås med både Lars-Anders och med dem i Halmstad och i Båstad.  Vi har regelbunden kontakt under året och de njuter alltid av att se mina bilder av vackra Melbourne, säger Tim Mulgrew.

Tim och Rebecca under årets tävling.

Just det, varje år vid den här tiden på året rasslar det till med bilder i mejlkorgarna på Svenska Tennisförbundet. Tim missar sällan en match med en svensk spelare och kameran är alltid med.
– Genom Lars-Anders har jag även träffat Johanna Larsson och Rebecca Peterson och jag har följt deras karriärer med stort intresse. Johanna har nu gått i ”pension”, så det är kul att nu kunna följa utvecklingen av Rebecca som jag träffade första gången 2014 på en liten WTA-turnering i Bendigo i Victoria här i Australien. Det är alltid trevligt att se Rebecca och hennes pappa/tränare Mart i Melbourne. De uppskattar stödet från lokala fans här.

Sofia Arvidsson var rankad 29:a i världen som bäst. Hon hade Lars-Anders Wahlgren som tränare under flera år och besöken i Australien i början av året var alltid en höjdpunkt, minns hon.
– Jag älskade att spela i Australien och i Australian Open. Det kommer alltid att ha ett speciellt ställe i mitt hjärta, mycket på grund av alla härliga människor där och det fina stödet vi svenska spelare hade på läktaren. Tim är en rolig människa som har stor passion för Sverige. Han har stöttat oss svenska spelare ihop med de andra svenska fansen under alla år, säger hon.

Tim Mulgrew och Johanna Larsson.

Johanna Larsson håller med:
– Att lämna den svenska vintern och komma till Melbourne i januari var alltid något man såg fram emot. Det var också otroligt kul med stödet jag hade där nere. Ju bättre det gick under tävlingen, desto fler fans dök upp och hejade.

Säkert i takt med att svenska spelare inte längre prenumererar på Grand Slam-framgångar har det svenska läktarstödet avtagit med åren – men inte helt.
Bara under årets tävling har flera av de svenska spelarna lyft just stödet på läktarplats.
När vi frågar Mirjam Björklund hur hon upplevde det under sina kvalmatcher, säger hon:
– Det var magiskt att ha svenska supportrar på läktaren. Det hjälpte mig jättemycket i många lägen och jag tyckte det var så kul att spela med det stödet. Jag önskar att alla tävlingar hade en svensk hejarklack.

Mirjam Björklund i bakgrunden tillsammans med Mikael Ekholm, Tim. Mulgrew och övriga gänget som stöttade henne på läktarplats under matchen.

Enligt Mikael Ekholm skulle den svenska supporterskaran varit större om det inte vore för pandemin.
– När det gäller svenska fans så har det blivit likadant som för spelarna. Det finns endast en liten kärnklack kvar med gamla gubbar som jag som är över 50 år. I år var hälften av de som brukar komma i isolering eller smittade. 
– Jag önskar att jag kunde vara med och uppleva 1980-1990-talet på ”Aussie Open”. Det var hur många svenska spelare och supporters som helst. Nu är jag klackledare för en handfull personer. Sedan jag tog över klacken för 20 år sedan, så har klacken gått ifrån ett par hundra personer till vad vi har nu. Dåtidens “backpackers” stod för 80 procent av klacken och nu reser man inte på det sättet längre. En del av förklaringen på senare tid är förstås coronan som har ställt till det.

För två år sedan flyttade Mikael till Bendigo som ligger två timmar i bil från Melbourne.
– Jag har kunnat se Mirjam Björklunds kvalmatcher och sett Rebecca Peterson och Mikael Ymer via tv. Men kommer och stöttar Rebecca i dubbeln och även Denis Shapovalov (Mirjam Björklunds pojkvän). Vi blir temporära kanadensare. Jag kommer åka ner på tisdag igen och se Rebeccas kvartsfinal. I dag har vi en Björn Borg-kopia och några andra som kommer. Jag har bett att de ska hålla igång det på läktaren. 

På plats eller inte. Mikael Ekholm gör sitt för att de svenska spelarna ska känna sig hemma. 
– Min förhoppning är att kunna anordna en svensk tennisfest 2023, med en svensk artist på plats, för svenskar som bor här och vänner till dem och spelare och coacher om vi har tur.

Pling. Ett mejl från Tim Mulgrew når redaktionen. Förutom några bilder låter han meddela att han fått en biljett av Mart Peterson till tisdagens kvartsfinal i dubbel. Kanske kan stödet från de blågula på läktarplats bära ännu längre.